The Trick Is To Keep Breathing

Källsortering är något som numera är mer regel än undantag i varje hem, men är det något som jag aldrig kommer att vänja mig vid så är det den där vidriga komposteringen. I en fyrkantig låda med lock skall man sätta en slinkig plastpåse som är precis på centimetern så liten att när man dra den över det fjärde och sista hörnet på lådan så spricker den. Man tar en ny påse, stretchar den litegrann och tar man i lite lite för mycket så spricker även den, INNAN men ens hunnit få ner den i lådan. Eventuellt lyckas man redan vid tredje försöket och allt är frid och fröjd, men bara för någon dag framöver. Därefter börjar lådan fyllas med diverse matrester. Där hamnar en slatt av morgongröten, en kant av en smörgås, det som blir kvar av purjolöken, fiskrenset, det vita från skinksteken, apelsinskalet och så vidare och så småningom uppstår en vidrig stank som gör att man måste byta påsen, trots att den inte ens är halvfull.

Och det är DÅ som det kan bli riktigt obehagligt. Beroende på vad som hamnat i bunken förekommer det ibland att någonting har läckt och påsen liksom ligger och gungar i någon odefinierbar äckelpäckelvätska. Nä, fy farao, jag rensar hellre avloppet i duschen, faktiskt.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0