Första advent

Nu är vi riktigt inne i slutmånaden och snart har ännu ett år gått. Även detta i hisnande fart. Jag har ännu inte tänt det första ljuset, men väl plockat fram en bunt julskivor. Nu skall här spelas till det blöder ur öronen.
 
 
I helgen har Thomas varit upp. Förutom att hälsa på sina norrbottensvänner var huvudsyftet med resan en överraskningsfest för vännen Tore som fyllt jämt. Vi som skulle fira Tore träffades först på relaxen på Bodensia där vi inväntade ett intet ont anande födelsedagsbarn som sedan några veckor tillbaka levt i villfarelsen att det skulle göras ett 15 minuter långt inslag i tv-programmet Gokväll om honom och hans skådespelardrömmar. Tore är en flitigt förekommande statist i många filmer som producerats i Norrbotten, bl a Hypnotisören och tv-deckaren Höök (tror jag den hette...).
 
Hursomhelst så blev han ju fetblåst. Inte väntade något filmteam på honom, det var ju bara vi som stod där när han till slut dök upp.
 
Utsikt från relaxen, 11 våningar upp

Ja, sen pratade vi, åt lite tilltugg, drack, lyssnade på ett radioprogram och badade bastu. Fred och Eva hade hyrt ett rum så jag följde med dem ner och gjorde mig iordning för kvällen. Strax för 19 åkte vi ut till Western Farm. Där bjöds det på julbord och en julshow av riktigt hög klass!
 
Här kommer lite blandade bilder från den. Vi satt riktigt bra till!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Varje gång jag är på Farmen, och det har blivit några gånger vid det här laget, slås jag av vilket fantastiskt ställe det är. Och att det faktiskt ligger i Boden! Precis som i fjol så gick mr Wester Farm himself, Jonas Lundström, upp på scenen och sjöng Adams julsång inför en stående publik som sjöng med.
 
 
Tore, längst ner till vänster, gav som vanligt ALLT!
 
Chrystal Palace, där showen ägde rum, är väldigt stort och för att alla ska se det som sker på scenen finns det två storbildsskärmar på var sida av denna. På dessa syntes denna fina bild hela kvällen, utom under showen.
 
 
Det blev en riktigt, riktigt rolig kväll som också innehöll lite dans när maten och showen var slut. Sen blev jag hämtad av Frida, som tyckte det var paying back-time. Det har förstås hänt att jag hämtat henne också, både i Piteå och Luleå...
 
Jag är i alla fall glad att jag fick komma till Farmen även i år. Förra året var jag två gånger. Ena gången med Thomas och Anna och en vecka senare med jobbet. Roligt båda gångerna. I år får vi dock ingen julfest med någon luddig motivering att det inte är läge med tanke på personalen i Malmö och Boden, som nu måste gå vidare i livet. Istället har man satsat pengarna på intern marknadsföring i form av ett automatiserat telefonsamtal från vår VD, i vilket han berättar hur vansinnigt bra det går för företaget och att vi, som ett bevis på ledningens uppskattning, kommer att få ett diplom i nästa nummer av personaltidningen. Vi har också fått en fantastisk gåva i form av små gubbar på rad. Utsänd i ett gigantiskt vitt kuvert.
 
 
Ja, det är helt underbart hur det kan bli när konsulter/marknadsförare får tänka till och dessutom lyckas övertyga en företagsledning att detta är två riktigt bra idéer. Jag ser verkligen fram emot diplomet, för jag har nog inte fått något sådant sedan jag gick i simskola vid åtta års ålder. Funderar på om jag ska köpa en röd eller svart ram till det. De fina gubbarna skall jag nog hitta någon hedersplats till. 
 
Nu får vi hoppas att årets julklapp blir en uppföljning på fjolårets navelskådningskokbok, gärna med ett recept på hur man brer en smörgås med skinka. Förra årets recept på ostsmörgås känns lite uttjatat nu och lite förnyelse vore inte fel.
 
Nä, jag är varken bitter eller sarkastisk...
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0