Domedagar

Jorden gick förstås inte under igår, och det var ju bra. Men för mig och mina två samåkningskumpaner höll det på att ta slut redan i tisdags på väg till jobbet. Vid busshållplatsen på väg 97 i Gammelstad stod det ett utryckningsfordon med blåljusen påslagna. När vi kom närmare visade det sig att det var en civil polisbil och framför den, i vårt körfält, stod bodenbussen. Vår chaufför saktade in rejält, tittade i backspegeln och började byta fil, men svängde snabbt tillbaka då det plötsligt dök upp en taxi i ändalykten på "vår" bil. Han blåste alltså på i uppskattningsvis 150-160 km/h och det var med nöd och näppe han passerade på vår vänstra sida, med bromljusen blinkande och med lätt bredsida. Vår chaufför ställde sig på bromsen för att inte köra in i den stillastående bussen, men sen satte han av efter den gula taxin, som fortsatte i samma galna hastighet, med ena hjulparet i vägkanten för att riva upp så mycket snörök som möjligt. Färden gick mot Sunderbyn och inne i gamla byn körde han 90 där det är 30, men till slut svängde han in på en gård och därefter utspelade det sig en ordväxling i en ljudnivå och med ett vokabulär som inte lämpar sig i skrift. Medan detta pågick fällde taxichauffören upp en skolskjutsskylt på taket och ut ur huset kom en kvinna med ett barn som klev in i baksätet. Fy, så hemskt att skicka sitt barn med en sån galning. 
 
Nå, taxibolagets chef är informerad och det var tydligen inte det första klagomålet på den chauffören så jag hoppas ju att han oskadliggörs på något sätt. Jag fattar inte att han inte saktade ner vid busshållplatsen där den civila polisbilen stod med blåljus! Det hade ju kunnat vara en olycksplats med människor på vägen! Eller en vanlig poliskontroll, eller vad tusan som helst! Jävla galning.
 
Trots att det gått flera dagar är det inte utan att det känns i hjärtat när jag tänker på hur nära det var. I den farten spelar det inte så himla stor roll att man sitter i en trafiksäker bil. Hade det smällt hade vi i bästa fall legat i en sjukhussäng nu, men det troliga är kanske att vi suttit på ett moln och tittat ner på er andra.
 
Nu gick det ju bra, och jag kunde ägna mina få lediga timmar den här veckan åt att bygga hus. I flera år har jag byggt samma tvåvåningshus efter en mall jag hittat i en bok, men nu blev jag lite less och ville göra något nytt. Jag vet ett vackert hus i Blekinge, Annas och Thomas gamla skola, så jag kollade lite på bilder och gjorde en förlaga i papp innan jag skred till handling. Det blev sådär. Propotionerna är rätt ok, men under tillverkningen dök det upp saker som jag borde gjort annorlunda, så jag bygger nog ett likadant nästa år, ett mindre skevt hus.
 
 
 
 
 
Belysningen består av små batteridrivna ljusslingor från Claes Ohlsson.
 
 
 
Igår kväll åkte jag till min bror en sväng och bäst jag satt där fick jag ett mms från Frida, som hade stora problem med ljussättningen av julgranen. Själv har jag ingen gran så hon har fått låna mina grejer, julgransmatta, pumlor och annat pynt, men nu stötte hon och hennes vänner alltså på patrull när de skulle placera belysningen. 
 
 
Trots den sena timmen, 23:00, fick jag göra en utryckning till Stengatan.
 
 
Tack vare mitt lugn och min livserfarenhet, kombinerad med en ENORM erfarenhet av att klä julgranar, såg den ut så här när jag åkte hem. Nog är det något speciellt med en äkta julgran.
 
 


Kommentarer
Anna

Så himla fint alltså!!!

2012-12-22 @ 13:59:58
URL: http://mermusik.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0