Thorleifs är ett av de band vars musik jag vuxit upp med under den tid då dansbandsmusik var samma sak som svensk populärmusik och spelades i radio. Alltså innan den började behandlas som paria. Nu, efter 50 år som band, gör Thorleifs sin avskedsturné och deras besök på Björknäsparken i Boden i fredags var alltså deras sista. Jag åkte direkt efter jobbet till goda vänner och där blev jag mottagen med en välkomstdrink, GT, serverad i ett saftglas. Men det gick ruskigt bra det också.

Sedan blev jag bjuden på trerätters och så fixade vi till oss inför kvällen. Det gick ändå ganska snabbt, faktiskt.

Dansen var i full gång när vi anlände till parken och vi kunde konstatera att vi var väldigt många som ville höra Thorleifs en sista gång. Jag hade jäkligt ont i knät och tänkte ta in kryckorna för att på så sätt kunna nobba trovärdigt. Men gin kan lindra smärtor i muskelfästen, det märkte jag strax, så kryckorna fick stanna i bilen.

50 års sjungande har satt sina spår och de senaste åren har man tydligt hört att Thorleif haft problem med rösten och utan att veta tror jag att de anpassat sin repertoar utifrån detta. Man spelade således inte alla goa låtar utan hade fyllt upp med annat som de andra killarna turades om att sjunga. Men när Tholle och Hans stämde upp med saxofonerna - jiiiiisses! Vad jag kommer att sakna dem!

Det blev en rätt okey kväll. Jag höll mig lite i bakgrunden och dansade inte så mycket eftersom jag hade ganska ont i knät. Riktigt j-a ont, om jag ska vara ärlig... Jag är i alla fall glad att jag åkte dit. Det finns nog ingen dansbandssångare som haft så karakteristisk röst som Thorleif. Min äldsta bror köpte skivorna (vinyl, givetvis) trots att han själv aldrig dansat. Så var det ju, folk köpte dansbandsskivor som vilken populärmusik som helst och idag är det nog i princip bara Lasse Stefanz som säljer skivor på de premisserna, oavsett vad "dansarna" tycker om dem. Och här skulle jag kunna skena iväg i mina åsikter om folks uppfattning om yttrandefrihet, men jag avstår och återkommer med detta.

Det är tråkigt när folk inte har något positivt att säga om Thorleifs. Visst, de har sin bästa tid bakom sig, men tänk er själva att ha jobbat med något i 50 år som man faktiskt har varit riktigt bra på och sedan bara få höra skit. Att det är på tiden att man slutar. Visst kan man ha åsikter och tycka saker, men det kan man ventiler face to face med någon man känner och inte spy ut det i offentliga medier. Respektlöst men tyvärr vanligt förekommande.

Vi åkte i alla fall hem efter sista dansen. Fikade te och smörgås (surdegsknäcke från Pyramidbageriet - grymt gott) innan vi gick och lade oss. Jag körde naturligtvis inte hem eftersom jag druckit litegrann. Det var fint att sova borta. Det borde jag göra oftare. Till frukost serverades nämligen kvarblivna krustader med västerbottensoströra och löjrom samt färska smultron att ha i filet.

Jag är så glad att jag har vänner som vet hur man tar hand om någon som kanske inte alltid tycker att allt är så tjosanhejsan.