If there's something weird and it don't look good, who ya gonna call?

ÄNTLIGEN! Lugn och harmoni råder i det skarinska hemmet, kropp och själ mår bättre än på länge och jag vet varför. Jo, än en gång har vi nått den årstid då normaltid får råda, inte det djävulens påfund som man kallar sommartid. Sju månader om året tvingas man bära detta ok. Inte en enda morgon kan man vakna utan att tänka att "egentligen är klockan bara fem nu". För enligt min uppfattning är allt före klockan sex mitt i natten. Och vem farao vill vakna då?

I fredags var vi på spökvandring, jag och två av mina kumpaner. Regnet vräkte ner, vinden slet i våra paraplyer och vi var rädda att vi skulle lyfta och flyga iväg över kyrkbyn på bästa Mary Poppins-vis. Ja, vi var så övertygade om att det skulle ske att vi tränade litegrann på "Lite socker i botten så går medicinen ner...".

Detta var innan vi lämnat ifrån oss biljetterna och börjat den gastkramande vandringen i kyrkbyns smala gränder på vilken vi fick möta en handfull osaliga andar som av en eller annan anledning inte lyckats ta sig till den andra sidan. Huga! Men om jag ska vara riktigt ärlig var jag aldrig rädd, utan tyckte mest att det var väldigt spännande och intressant. Absolut värt pengarna, helt klart.

Och som pricken över i lyckades jag fånga två spöken på bild!




Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0