Den blev väl inte så himla dålig i alla fall. Recensionen, alltså. Men någon har tagit bort citattecknen runt Helens kommentarer och det stör mig väldigt mycket. Jag råkar vara ganska duktig på att skriva och mår lite illa när jag upptäcker felaktigheter av det här slaget...

I morse slog jag upp ögonen redan kvart i tio och kände mig som Rönnerdahl antagligen gjorde när han hoppade "med ett skutt ur sin säng". För första gången på mycket länge löste jag Melodikrysset och skickade sedan in det i Katarinas namn. Jag tror att hon vill ha en väska som det står Melodikrysset på. Med många fack, om man får tro Anders Eldeman.

Ikväll blir det partykväll på Western farm i Boden med Anna-Lena Brundin, The Playtones och sist, men inte minst, Thomas Deutgen. Blir sjukt kul! Jag pratade dessutom med Hanna igår och hon tänker komma dit lite senare, efter middagen, och det ska bli så himla roligt att träffa henne. Nu är det ju några timmar innan det är dags och dessa måste jag ägna åt något välbekant, nämligen utrensning-av-saker-som-inte-längre-ryms.

Mamma flyttade till ett äldreboende i somras, och förra helgen var det dags att tömma hennes lägenhet. Eftersom jag fortfarande känner mig ganska trångbodd i min fyra på 102 kvm, så sa jag åt mina bröder att jag absolut inte ville ha någonting annat än två böcker, Bröderna Grimm sagor och Max och Moritz.



Men herregud, det är inte lätt att vara selektiv och man kan ju inte kasta bort tolv helfranska band med Selma Lagerlöfs verk. Inte heller sex böcker innehållande H C Andersens sagor, med underbara illustrationer. Plus en hel del annan litteratur. Kakburken i tre våningar, som alltid har innehållit allehanda godsaker, behöll jag också.



Förmodligen har den gröna delen varit överst, därav nötningen på just den burken.



Några gamla veckotidningar tar ju inte så stor plats och kan vara roliga att bläddra i. Filmjournalen är från 1935, Svensk Damtidning från 1950 (Ni känner väl igen vår kung på omslaget?) och Året Runt från 1959.



Då är det värre med de stora mattallrikarna Blå Eld från Rörstrand och de blå Nittsjö-tallrikarna. Vackert porslin som jag bara måste behålla.



Detta är bara ett axplock, om man skall uttrycka sig i milda ordalag. Lägg därtill ett rejält antal vackra linnedukar, nästan alla märkta med monogram i vitbroderi, linneservetter, vitbroderade lakan, skor från min mormor (alltså från 20-talet), stickbeskrivningar från 40- och 50-talen, vackra vaser, en aftonklänning från 50-talet, två Jackie Onassis-klänningar från 60-talet, roliga mössor och mammas gamla solglasögon. Man kan bara inte kasta!



Så därför sitter jag återigen här, omgiven av de banankartonger jag för snart två år sedan svor på att aldrig någonsin mer befatta mig med, och måste än en gång inventera mina lådor och skåp i hopp om att finna saker som platsar i någon av kategorierna SLÄNGA och SÄLJA.