There´s always something to cry about

Detta var dagen då det skulle rensas och fejas från morgon till kväll. Dagen började 09:20 då en hurtig man från Postkodlotteriet ringde och väckte mig för att meddela den glädjande nyheten att jag vunnit hela 150 kr som skulle sättas in på mitt konto. Wow, tänkte jag och var tvungen att fråga hur mycket han sa att jag hade vunnit. Tänkte att jag missat ordet TUSEN efter hundrafemtio, men det hade jag inte. Men nu skulle det dras vinnare varje timme i flera dagar och totalt skulle 64 miljoner ut. Typ. Ville jag inte köpa några fler lotter än den trygghetslott jag prenumererar på? (Jo, man är ju nödd och tvungen. Tänk om grannarna skulle vinna och så sitter jag där utan lott.) Men nej, det ville jag inte. Sannolikheten att jag skulle vinna någon storvinst, trots 3-4 lotter är ändå försvinnande liten.

Efter frukosten satte jag igång med Får jag lov-tidningarna och fick vara ganska sträng med mig själv för att inte förlora mig innehållet i de äldre tidningarna. Annars hade jag väl suttit där ännu. Hittade i alla fall en bild på ett ungt Scotts...



Nog känns han väl igen, Henke?

På insändarsidan tas ofta stora viktiga frågor upp. Någon tycker att arrangörerna inte ska släppa in så mycket folk eftersom det blir så trångt på dansgolvet. "De tänker bara på att tjäna pengar!" Kommentarer är väl överflödiga. Och den här skribenten är upprörd över storleken på bandens idolkort. Nä, jag säger ingenting om det heller men fick plötsligt en större förståelse för mitt brev, se tidigare inlägg... Det är väl bra att folk har något att sysselsätta sig med.



Sedan satte jag igång med Björns rum, och det var jäklar i min låda inte gjort på en kafferast. Även här fastnade jag när jag började läsa min anmälan till skolverket med efterföljande utredning och jag bara NJÖÖÖÖÖT. Katarina vaknade så småningom och när jag demonterat hörndatabordet (tog tamejtusan lika lång tid som det tog att montera det en gång i världen) så fyllde vi bilen med prylar och skräp och åkte till återvinningen. Sedan kändes allting lite lättare och vi åkte in på Hemmakväll och köpte lite godis. Bara för att fira. När vi kom hem var jag således smått euforisk och passade på att borra upp mina tavellister och spegeln för skumögda.

En vit kort på den svarta väggen. På den satte jag ljuslyktor.



En svart lång på den vita väggen och där får de kokböcker jag ännu inte förstört genom att spilla klägg i stå. Och Katarina visar sig som vanligt från sin naturligaste sida. 



Här var jag lite orolig för att kaklet skulle spricka, trots att jag borrade i skarven. Men det gick bra. Jag kommer antagligen att lämna spegeln om jag någon gång flyttar. Eftersom det är ett våtutrymme tryckte jag in en massa silikon i hålen innan jag pluggade. Har hört att det ska vara så...



Men allvarligt, det här med borrar, plugg och skruvar är ju inte så jäkla självklart. Om man har en burk med skruvar och en med plugg, hur vet man vilken skruv som skall användas till vilken plugg? Och vilken borr ska man ha? Jag använde uteslutande 5:an idag.



Vad ska jag använda när jag ska sätta upp stringhyllorna? Jag vill ju inte att de ska ramla ner så fort jag ställer nånting i dem. Det blir nog till att konsultera broder Håkan. Men jag är i alla fall glad att jag har en egen slagborr.



Kommentarer
Ethel

2011-11-25 @ 00:08:51
Ethel

Bra kvinna reder sig själv.....du är så rackarns händig Boel, bilar, tapeter, målarpenslar, tyger, you name it...... Du fixar det med bravur.

och.......

Gamla FJL tidningar är verkligen kul att ha, vi har nästan alla från start, riktiga höjdar stunder kan man ha när man bläddrar i dem.....tänk vad mycket som hunnit hända genom åren i FJL världen.

2011-11-25 @ 00:16:43


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0