I främmande farvatten

Tusan... Redan onsdag. Man hinner knappt med. Drabbades av en liten återfallsförkylning igår och vaknade redan klockan tre inatt. Ont ihuvudet och kroppen, frossa och i stort behov av nässpray och möjligen Rinexin. Efter att ha legat och snurrat en dryg timme klev jag upp och spolade upp ett skumbad. Detta i förening med havregrynsgröt, kaffe och två Alvedon innebar att jag en timme senare kände mig ganska frisk och kunde således göra mig klar inför arbetsdagen.

Min bil fortsätter att slå sig till ro på alla platser där man stannar och slår av motorn. I lördags  var Katarina tvungen att följa med på Kvantum så att jag skulle kunna sitta i bilen med motorn igång medan hon var in och handlade. Bäst jag satt där körde det upp en skåpbil bakom Saaben och i backspegeln såg jag hur en kille klev ur, låste upp en av affischtavlorna på väggen och tog bort den gigantiska "Pirates of the Caribbean"-affischen. Innan jag hann tänka på vad jag gjorde, öppnade jag bildörren och frågade om han skulle kasta bort den.
- Jepp, svarade han.
- Men åh, sa jag. Kan jag få den? Jag har en unge som blir överlycklig!
- Jo, men ta den, sa han och skrattade.
- Unge och unge, förresten, sa jag medan jag rullade ihop den. Hon är ju 21...
Då skrattade han ännu mer och precis då kom Katarina, och hon blev faktiskt så himla osannolikt fantastiskt glad över min företagsamhet. Hon har en affisch från en av de äldre filmerna. Den råkade visst hoppsan ramla ut från en busskur efter en utekväll för några år sedan och är tyvärr lite skadad i ena sidan. Men den här var perfekt och vi åkte direkt ner till Janne med den, som rullade ut den på golvet så att den skulle få torka. Det regnade ju...



I söndags skulle Gunilla och jag åka ut till Ingrids och Kents stuga, men jag var tvungen att tanka först, givetvis med motorn igång. Rätt var det var så öppnade Gunilla bildörren bara för att informera mig om att motorn stannat.
- Satan, tänkte jag och tankade färdigt. Sedan försökte jag starta den, eftersom det var KÖ av tanksugna människor bakom mig, men ingenting hände. Startmotorn snurrade glatt på men sedan hände inget mer. Gunilla klev ur och tillsammans försökte vi rulla undan min ENORMT tunga bil. Fick hjälp av en dam från bilen bakom och glad i hågen tog jag fram min stjärnmejsel för här skulle det minsann skruvas upp luckor och knackas på bränslerelän... Men inte farao passade stjärnmejseln. Varför ska det vara enkelt? En torxmejsel är ju ingenting man går omkring med i handväskan så jag såg mig därför nödd och tvungen att ringa Janne som kom ångande i Mercan på fem röda.



Inte nog med att bilen startade, jag fick också behålla en sån där konstig mejsel, något som jag trodde att jag skulla ha användning av idag, när Jenny och jag strandade på Strand-parkeringen. Det löste sig. Även idag hade Janne jouren och när jag skjutsade hem Jenny möttes vi av Saab-experterna, och tillika kollegorna, Marcus (her boyfriend) och Håkan (min bror) på gården. Det finns flera teorier men Marcus tips var att om inte varvräknaren rör sig när man försöker starta så är det vevaxelgivaren! Jävlart säkert. Precis vad jag trodde...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0