Det är klart att värmen gjorde sitt och hade jag lyssnat på kroppen hade jag åkt hem och sovit, men efter allt firande styrde jag mot Boden där Thomas, Thomas och Sigge väntade på Panelen. Jag satt ner en stund innan vi åkte till Björknäsparken. Men först fick Thomas Lundin en guidad tur runt Deutgens barndomskvarter - Sveafältet - där f ö undertecknad har sin arbetsplats. Väl på Parken jobbade Thomasarna litegrann (intervjuade folk till P4dans) innan vi gick in och satte oss i öltältet. Jodå, jag dansade med TD först, förstås.



I pausen blev vi bjudna på gravad lax, löjrom och kaffe utanför C-G:s husvagn. Det är en återkommande tradition och ingenting som bara sker när Thomas är uppe utan närhelst vi träffas på dans. Men för Lundin var det premiär.




Inte heller Sigge tyckte att det var så himla hemskt.


Kjell och Ulla bjöd på Ullas födelsedagsvin.


Anna, kvinnan som lyckades göra TD till den bäste danskavaljeren ever, dök upp och kommer också att medverka i radio.


Barbro och värden C-G

Vi hade faktiskt inte särskilt bråttom in efter pausen. Det är väldigt trevligt att sitta och mysa tillsammans med goda vänner och temperaturen var dessutom betydligt behagligare utomhus än inne på dansgolvet. Vi hörde ju musiken där vi satt så det gick ingen nöd på oss.


Lundin med C-G:s nyfriserade Elvis

Vi började känna oss klara med Parken, och nu återstod endast fotografering. Tur att jag denna kväll fick min nya kamera, d v s Anna Neahs gamla. Den är så fin och jag är så glad!!!


Fler bilder kommer ni att hitta på P4Dans hemsida så småningom.


Vi tänkte oss en liten sväng till Brännastrand, men där var det en sådan kö att vi valde att vända hemåt, mot Luleå. Jag var så förbaskat trött, men åkte ändå förbi till Janne och hämtade Frida eftersom hon var hungrig och ville åka på Max. Tyvärr hade hälften av stadens befolkning kommit på samma strålande idé, så jag förnekade henne helt enkelt den glädjen och uppmanade henne att bre en smörgås när hon kom hem istället. Så jag släppte av Thomasarna med löfte om att hämta upp dem utanför hotellet kvart i tolv på lördag morgon, eh... förmiddag.


Frida var inte ledsen, trots en kurrande mage, och roade sig kungligt med min nya kamera.

 

 

 

Sedan fick jag äntligen åka hem och sova, fast klockan var så mycket att det nästan var dags att stiga upp. Jo, förresten... Det var Donnez som spelade på Parken och det gjorde de förbaskat bra!