...och den ljusnande framtid är vår

Så var det dags för den tredje fröken Skarin att ta studenten. Frida tjuvstartade sin skolgång och är således ett år yngre än sina klasskamrater. Måhända var det därför som min bror och hans fru konstaterade att inga syskonbarn skulle ta studenten i år, men att de nästa år kommer att ha två att fira, Frida och hennes kusin Julia. Nu var det ju inte riktigt så, något som han snopet blev varse om då vi stötte ihop vid mjölken på Kvantum. Fast det gjorde ingenting. Firandet ägde rum med endast de närmast drabbade, d v s syskonen, Janne, Anki, Jonas och jag, runt kaffebordet.

Men först bevistade vi det traditionella utsläppet på skolgården. Hettan var olidlig, en bra bit över 30 grader, och jag tackade min lyckliga stjärna att jag inte tog med mamma, för hon hade nog inte mått så särskilt bra. Bra mådde däremot Frida, som strålade ikapp med solen. Som vanligt. Hmm, nästan...


Katt hade tillverkat en mini-Frida som hon hängde runt halsen på originalet.


Hennes inte alltför foträta skor fick henne att se ner på de flesta, inklusive sin långa mor...



Frida med parhästen Amanda


Åter hemma i köket med Jonas


Systrarna Skarin


Lillhjärtat för inte så väldigt längesedan...


Och det här var också ganska nyligen... En rutinerad storasyster följde den förväntansfulla lillasystern till skolan  den allra första skoldagen

Ja, det blev en bra dag. Efter middagen bytte Janne vevaxelgivare på min bil och nu är den som ny igen. Tack snälla! Därefter körde jag mot Boden där Thomas och Thomas väntade. Mer om det imorgon. Nu en promenad med Jenny och Marcus. Man hinner mycket, de här ljusa sommarkvällarna!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0