Om man sover nio och en halv timme utan att en enda gång vara upp till ytan, det måste väl ändå bara betyda att man behöver det? Jag är tveksam till att huvudet ens hann landa på kudden inatt innan jag sov, och lika hastigt vaknade jag halv 12 nu på morgonen. Eehh, förmiddagen då. Lunch. Ja, vad farao...

Gårdagen kändes sprudlande på något sätt, kanske inte för att jag ser fram emot att vila på semestern, för det kommer jag inte att göra, utan mer för att jag har så mycket roligt att se fram emot.

Direkt efter jobbet åkte jag till Ingrid där jag blev bjuden på middag, trerätters faktiskt. Gott! Kent har tagit med sig Björn på fisketur, så jag behövde inte fundera på middag hemma fast det var mammavecka. När vi hade ätit satte Ingrid igång med restaurering, vi tänkte faktiskt åka på Björknäsparken och dansa till Martinez, medan jag lade mig på soffan och vilade mitt värkande huvud. Förvånat frågade hon om jag inte skulle bättra på make upen, men jag tyckte nog att jag såg helt ok ut och prioriterade soffan.

Det var mycket folk på Parken och Martinez nya sångerska Angelica Jonsson är verkligen kanonbra. Jättebra! Hon sjunger snyggt, har en naturlig närhet till publiken och ett stort smittande garv på läpparna mest hela tiden. Sen ska man inte glömma att Martinez har en bra repertoar med massor av egna skitbra låtar. 



Ja, fan, det var faktiskt riktigt roligt. Nye keyboardisten Linus befann sig, av någon anledning, på Magaluf och på hans plats stod Jeff Höglund, bekant för dem som kan sin dansbandshistoria. Jeff spelade nämligen med Expanders mellan 98-02. Nu kände jag bara igen honom och kollade på hemsidan för att få bekräftelse. Det finns nog värre dansbandssavanter...

Nä, men det var en kul kväll. Eftersom jag envisades med att ha sandaler så var fötterna kolsvarta av aluminumgolvet så det blev en snabbdusch när jag kom hem, men annars gick det bra. Finns ju alltid damer som inte riktigt vet var de sätter sina klackar så en och annan skråma hade jag runt vristerna, men det var nog värre för en av mina danskavaljerer, som fick en klack nedstucken i sina skor. Men damen som ägde klacken verkade tycka att han fick skylla sig själv som råkade befinna sig inom hennes klacksparksradie. Hå hå ja ja. Nu dröjer det till nästa gång. Ganska skönt i alla fall. Det finns så mycket annat att göra.

Idag måste jag dela upp mina 14 meter silverlänk i 35 cm långa bitar, handla lite smått och gott, sy färdigt klänningen, två skärp och modifiera mörkläggningen till bilen. Jag vet att jag har massor med kardborreband någonstans, men jag kan inte hitta dem så jag får köpa någon meter. Då dyker de väl upp.