In the air tonight

Halv fyra i morse stod sonen vid fotänden av min säng och påstod att han inte sovit en blund under natten men att han inte vågat väcka mig tidigare. Så det var ju bra att han tog mod till sig och gjorde det såpass sent på natten att jag inte skulle hinna somna om. När jag försökte hindrades jag nämligen av något som gjorde ont i huvudet, misstänkt likt en yxa eller något liknande. Jag pallrade mig upp, drogade mig, lade mig på spikmatteartelleriet och så småningom återvände faktiskt John Blund. Förvisso alldeles för sent för att jag skulle orka upp och duscha (förlåt, kära kollegor, om jag har varit ofräsch idag) men jag hann i alla fall frakta mig själv och två av mina kumpaner till jobbet.

Huvudvärken klamrade sig i alla fall tjurigt kvar runt min hjärnas högra halva, och man kan säga att luften gick ur mig och dagen blev en dag då jag inte hade några som helst problem med att reta upp mig på än det ena, än det andra. Somligt möjligen obefogat, somligt i allra högsta grad befogat. Somligt höll jag tyst med, somligt var jag tvungen att prata om. Somligt kan man bortse från, somligt MÅSTE man bry sig i. Stundtals känner jag mig som en riktig
 
och då känns det bra att veta att i alla fall barnen älskar mig.

Även om huvudvärken släppt och allt kändes bättre när jag kom hem efter jobbet, så spolade jag nästan genast upp ett välbehövligt bad. Men då kom nästa dråpslag! Den uppblåsbara badkarskudden var tom på luft! Den hade läckt ut vartenda uns! Beslutsamt blåste jag upp den innan jag tryckte ner den under vattenytan i syfte att lokalisera hålet. Nu ligger den på tork i väntan på lagning. Och nu en fråga: Är silvertejp vattenfast? Anyone?

För att återgå till badet... Innan jag dök i deklarerade Malin att hon också ville bada, varför jag lät bli att blåsa ut ljusen på badkarskanten. Samtidigt drog jag mig till minnes hur det var när jag var liten och fler än en familjemedlem skulle bada. Då spolades det nämligen inte upp något nytt badvatten. Nej, nej, vilket ruskigt slöseri. Först fick jag bada, eftersom jag var yngst, flicka och sötast. Sedan var det dags för den av bröderna som tyckte att han skulle blöta ner sig och allra sist var det pappas tur. Jag utgår från att karet fylldes på med lite varmt vatten mellan de badande, men det ursprungliga vattnet var dock samma. Hugaligen.


En nybadad liten cowgirl

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0