Vi är få i hushållet nu. Katt och Frida har visserligen bott hos sin pappa en längre tid, men alltid ätit här när det varit mammavecka. Inte alltför sällan har även deras pojkvänner varit med, så från att ofta ha lagat mat till sju personer lagar jag för det mesta till det lilla hushållet, tre personer, och det är en jäkla skillnad. Frida har varit i Kvikkjokk och jobbat hela sommaren och kommer att flytta så fort hon kommer hem till helgen och Katt har flyttat ihop med Kalle, vilket innebär att de lagar sin egen mat. Men det är inte bara nackdelar med detta. Förra veckan köpte jag kantareller som jag smörstekte och lade på en skiva vitt bröd, också den stekt. Kantareller är dyrt, men till tre personer blir priset överkomligt...



Att Thomas och Annas bröllop var ett kändisbröllop råder det inget tvekan om. Utanför kyrkan kom Expressens reporter störtande mot mig och frågade vilken relation jag hade till brudparet. Jag svarade att jag var en god vän från Norrbotten och då log hon lite stelt, tackade och spanade mot Cecilia Furlong, Lena Ström (CC & Lee) och Thomas Lundin. Nu har jag köpt Hänt Extra...

 

...men inser att jag också måste investera i Se och Hör. Då kändes det onekligen bättre att köpa Amelias höstspecial, främst för att Anna var med på sidan 36...



...men också för att det fanns ett recept på lakritscupcakes längre bak i tidningen. Mums.

Men när man frilansar för Får jag lov, så händer det att man själv dyker upp i tidningen ibland...



När man har representerat tidningen i en proffsjury i Härnösand, t ex. 

I fredags jobbade Hanna sin sista dag på G4S. Hon skall nu gå vidare i livet och syssla med det hon verkligen är intresserad av. Helt rätt tänkt av henne, förstås. Anki och jag gav henne ett gäng Jack Sparrow-cupcakes, därför att vi visste att hon verkligen gillar dem, och så hade vi ett pyttelitet avtackningsfika, vid vilket vi smaskade i oss varsin cupcake. Hon hade ju ändå kvar typ 13 stycken och de skall ju ätas färska.... Sedan fick vi varsitt litet hjärtekort som Hanna gjort, på vilka hon skrivit ett personligt citat, och detta stod på mitt. Trist att hon slutar, fast vi kommer ju att hålla kontakten och träffas under betydligt festligare former framöver. Westernridning, t ex.  

I lördags åkte jag för första gången bil med Frida. Inte ens under hennes övningskörningstid har jag åkt med, men nu kom hon och hämtade mig med Jannes bil och tillsammans åkte vi sedan ut till Storheden där vi handlade bland annat blomjord.



Fridolina samlar vuxenpoäng hela tiden. Fixar och donar, skaffar jobb, bostad och bankkort på egen hand, men i bilen på väg från Kvikkjokk sent på fredag kväll, med ett ihållande regn mot rutan, glappande extraljus och ett gnisslande hjullager, utbrast hon, när jag pratade i telefonen med henne:
- Herregud, vad håller jag på med? Jag är ju bara ett barn!
Och så skrattade hon gott.