Droppen Dripp och droppen Drapp

Efter en och en halv vecka känns semestern väldigt avlägsen, både den som gått och den jag eventuellt kommer att ha nästa sommar. Fast hösten känns inte på något sätt mörk och dyster. Det har visserligen regnat en hel vecka, men jag har massor av roliga saker att se fram emot. Thomas talk-show på Norrbottensteatern, Western Farm den första oktober och självklart Vemdalen i november. Dessutom har jag en mängd tyger som jag vill "sy upp", både till mig själv och andra. Sydde en tunika till Christin i lördags av en viskostrikå som legat länge, bara för att kolla hur modellen var. Den var bra, förutom att den var väldigt stor i storleken så jag tog hem den för att sy in den ordentligt samt göra ärmarna en smula kortare.



När jag ändå höll på så svängde jag ihop fodral till småkuddarna som jag köpte på Ikea för sju kronor styck. Jag har haft tre jättestora kuddar i soffan, så stora att jag själv inte rymdes så de låg mestadels på golvet. Dessa gav jag till Katt och Kalle och de är alltså ersatta av åtta mindre. Det mönstrade tyget köpte jag på Ikea, de övriga -sammet, möbelvelour och linne - hittade jag i min relativt gigantiska tygsamling...

 

Och det här är skörden från Gittes i Rinkaby utanför Kristianstad.



Jag vet vad jag skall sy av nästan alla tyger. De enfärgade vita och svarta köpte jag till Katt. Det vita är strukturrandigt, fast det syns kanske inte på bilden. Sen tror jag att hon kommer att sy en hood av det rutiga tjocka jerseytyget längst ner till höger. Det blåsvarta rakt ovanför håller precis på att bli mysbrallor till Max och det gulsvarta skall bli en kjol, alternativt en västklänning till mig själv.


Jag berättade ju om min princip att inte köpa tyg utan att veta vad jag skall sy och när. Men man kan inte låta principer styra ens liv, det gör en bara olycklig, tror jag, och jag vet att den dagen kommer när jag blir glad att jag struntade i dem. Därför köpte jag de två rutiga tygerna utan att ha en aning om vad jag ska sy av dem. Jag passade helt enkelt på för gillade dem och för att det kan våra svårt att hitta rutiga tyger här hemma, alltså på Ohlssons, inte hos mig... Fast nu har jag ju dessa två. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0