Put another log on the fire (reviderat 20110516)

Helgen har GÅTT i friluftlivets tecken. Jag har således vandrat Ormberget runt med min fina arbetskamrat Jenny både lördag och söndag. Totalt två och en halv mil har det blivit sedan i fredags (alltså inklusive promenaderna till och från garaget) och jag inser nu att det där med att springa, som jag i något slags förvirrat tillstånd ägnade mig åt i våras, verkligen inte är någonting för mig. Fördelen med att gå är att man kan prata med sitt sällskap samtidigt, man slipper blodsmaken i munnen och framförallt - man kan fortfarande ANDAS obehindrat.

Idag visade termometern sex plusgrader när jag vaknade och efter att ha pratat med Jenny bestämde vi oss för att ta med oss matsäck ut i skogen. Eftersom jag varit upp en sväng vid halvfemsnåret och hämtat Malin kände jag mig onekligen lite seg.

Jag skyndade mig att fixa håret och måla mig (om man skulle möta något troll i skogen), packa en ryggsäck med muffins, kaffe och sittunderlag innan jag slängde i mig en tallrik gröt och rusade ner i garaget. Sedan hämtade jag Jenny och körde därefter upp på Ormberget. Planen var att först gå en runda och sedan hämta ryggsäckarna och söka upp någon av eldstäderna runt berget, något som visade sig vara lättare sagt än gjort. Vid varje eldstad satt det en massa människor, företrädesvis familjer, och såg ut som om de vuxit fast.

Till slut upptäckte vi en spång över ett dike vars berättigande jag funderade en stund över, medan Jenny resolut undersökte detta. En bit upp i skogen hittade hon en liten eldstad, visserligen utan bänkar men ändå... Då var avsaknaden av ved ett större problem. Vi samlade ihop torra kvistar och grenar och använde pappersnäsdukar som bränsle. Det brann en stund och sedan slocknade det. Jenny drog lite näver från en vindfallen björk och en liten stund senare brann det för fullt!



Sedan åt vi muffins, grillade korv och pinnabröd, drack kaffe och hade det allmänt trevligt och mysigt. Och som vanligt publicerar jag inga bilder på Jenny eftersom jag vill ha kvar min fina vän.

 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0