Needles and pins

Här sitter jag med ont i benen, från fotlederna till höfterna, och känner ändå att det vore skönt att springa en vända runt Mjölkuddsberget. Hur blev det så, undrar jag? Kommer jag att ta med träningskläderna till Thomas och Anna och springa en liten sväng in till Mörrum varje morgon innan de kliver upp? Hur skall detta sluta? New York-maran? Inte blir det Tjej-milen, i alla fall. Inte heller Vår Ruset (historiens vidrigaste och ändå mest legitima särskrivning). Jag har svårt för såna där evenemang, där man skall samlas och ha det trevligt, bara för att man råkar vara kvinna. Sen kan jag ju inte springa med en lapp på bröstet på vilken det står Vår Ruset. Hade det stått Vårruset kanske... Nä, inte då heller. Men det är den dagen nummerlappar skall sättas fast på t-shirts med säkerhetsnålar. Ingen har säkerhetsnålar hemma, men det kommer de inte på förrän två timmar före startsignalen. Då rusar de in på Ohlssons där de panikslaget roffar åt sig det som finns, d v s tvåhundra nålar i blandade storlekar i en burk till det facila priset av en femtilapp.

- Suveränt, tänker de. Då har jag till nästa år. Och nästa. Och året därefter.

Men när nästa år kommer är samtliga nålar försvunna och återfinns inte förrän efter loppet, då de får sällskap av ännu en nästan komplett tvåhundranålarsburk.

 

Jag lever fortfarande på en byggarbetsplats, även om entreprenören har avlägsnat nästan samtliga byggcontainrar på gården. Just nu arbetar man med husets fasad, vilket medför att samtliga fönster mot innergården är inplastade. Men det gör ingenting, för man kan ändå se om solen lyser med sin frånvaro eller inte.

 

I syrummet har vi balkongen, och där satte de in en balkongdörr som var typ två decimeter för kort. För att kompensera fick jag en tröskel som matchade. Detta var dock bara temporärt och idag har de monterat den nya balkongdörren. Jag var alltså tvungen att röja upp i syrummet, vilket man inte har kunnat beträda på flera månader.

Det är ju inte precis kliniskt undanplockat men i jämförelse med innan så är detta jämförbart med en operationssal.

Men hej och hå, nu åker joggingskorna på. Och de fjantiga trikåerna med reflexpasspoaler... 

 

 



Kommentarer
Anna

Är du galen?! Springa!?? Hela min världsuppfattning förändrades. På jobbet kör de någon slags stegtävling och det är det enda de pratar om. Alla har stegräknare och vi har delats in i lag. Jag hatar det. Grupptvång gör mig väldigt anti. Så nu har börjat "glömma" att ta den lilla pacemakern på mig. Snart ses vi, stumpelumpan!

2010-05-10 @ 23:37:59
URL: http://mermusik.blogspot.com
t

här åker vi bil/taxi/flyg. Inte gå annat än till brevlådan!

2010-05-11 @ 13:45:58
Anonym

Hej du! Låter riktigt bra det där tycker jag. Om du vill göra det mer anonymt så är du hjärtligt välkommen till Älvsbyn på en runda. Heja!! /Kram Mona

2010-05-11 @ 20:28:16
Mona Brännmark

Hej du! Låter riktigt bra det där du håller på med. Om du vill vara riktigt anonym så är du välkommen till Älvsbyn på en runda =)/Kram Mona

2010-05-11 @ 20:31:43


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0