Galet

Igår kväll hade jag plötsligt ett, för mig, hisnande stort antal besök på min blogg.
-Vafalls? tänkte jag. Vadan denna anstormning av nya besökare?
Förklaringen fick jag när jag ögnade igenom min sida på FB och upptäckte att The Playtones hade länkat till min inlägg där jag ondgör mig över de självutnämnda proffstyckare som inte godkänner gruppens status som dansband. Jag tycker det är roligt med så många läsare, men har samtidigt full förståelse för att de flesta bara tittade in som hastigast och kanske inte återkommer. Jag inbillar mig att min blogg är roligast för de som känner mig, eller åtminstone har träffat mig någon gång. Men det är ju möjligt att några helt enkelt bara tycker att jag har en läsvärd blogg, och det är ju förstås jättekul!

När Drifters spelade i Skellefteå i somras så tog jag en bild på Erica och en kinesisk nakenhund. Hundägarinnan fick min bloggadress och nästa gång vi träffades berättade hon glatt hur hon, när hon haft lite att göra på jobbet, läst vartenda inlägg i min blogg! 247 stycken (vid den tiden)!! Det är ju för farao som en hel Harry Potter-bok! Och inte nog med det. Mot slutet upptäckte hon kommentarerna och var alltså tvungen att gå igenom hela bloggen igen för att läsa alla dessa. Jag tyckte det var jättekul och smickrande. På något sätt har vi lärt känna varandra bättre nu.

Idag inleddes min andra utbildningsvecka på mitt nya jobb. Det är mycket att lära och det kommer nog att ta ett tag innan man får rutin på grejerna och exakt vet vad man skall göra, men jag tänker att om alla andra har klarat det så gör väl jag det också. För varför skulle jag vara den första att faila?

Jag har skrivit en liten lista på saker jag MÅSTE göra. Mail som skall mailas, samtal som skall ringas, blanketter som skall fyllas i. Ack, hur lätt är det inte då att grotta in sig i sitt eget galgbestånd? Har ni tänkt på hur vackra klädgalgarna kunde vara förr?

Herrekiperingen Büréns fanns både på Sandviksgatan och i Svartöstaden!
  
Lägg märke till den fina formen på den här galgen från Kläd-Olles. Var den butiken fanns framgår inte.

Detsamma gäller för Valerius Hansson AB.

Från två olika Boden-butiker. Den vänstra verkar väldigt gammal.

Det var lättare att minnas telefonnummer förr....

Numera har man kanske inte trägalgar på NK.
Många av klädgalgarna har hängt med från min barndom, medan många är inköpta på loppis för 1 kr styck. Förutom att de förmedlar ett slags historia så tycker jag att de är fina. Jag har också ett par stycken som någon ambitiös själ har klätt in med sammet och dekorerat med band. Nej, om man skulle maila litegrann då...  


Kommentarer
Bloggläsaren

Jag läser fortfarande dina bloggar :-)

Kram

2010-03-02 @ 00:23:04


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0