Gårdagen hade kunnat vara bättre. Den var bra fram till dess att jag skulle göra dagsavslut och gå hem från jobbet. Det var då jag upptäckte att ena kassaapparaten hade stått i "felkvittoläge" sedan kvart över tio på förmiddagen. Över hundra kunder. Jag bröt ihop litegrann, men tog mig i kragen såpass att jag nyduschad och fräsch klarade av att hämta upp Gunilla och Mats strax efter 19.00. Sedan bar det av mot Piteå där Sylvia sällade sig till oss och därefter blev det fortsatt färd mot Skellefteå och Sannex på Folkets park.

Bilen gick som ett skållat nivetvad och jag konstaterade att vi skulle hinna fram innan orkestern spelade upp till första dansen. Den ryckte till lite då och då, men jag tänkte att det var is och ojämnheter på vägen som var orsaken men när ratten plötsligt nära nog slets ur mina händer, förstod jag att felet satt i bilen. Vi stannade vid vägkanten och Mats (som råkar vara lärare på fordonsprogrammet på Strömbackaskolan i Piteå) gick ut och kollade att alla fyra hjulen satt fast ordentligt och de gjorde de. Jag körde betydligt lugnare den sista milen och inte förrän vi kom fram till parken började ratten att rycka igen. Mats kröp in under bilen, men kunde inte se något ovanligt, så vi gick in och dansade istället för att bekymra oss. Men självklart ringde jag till Janne och berättade med hög och gäll röst vad som hänt och han lovade att sätta i motorvärmaren i sin egen bil så att han skulle kunna komma och bogsera om det behövdes. Det är ju ändå bara 14 mil...

Tyvärr innebar det inträffade att jag blev lite i obalans, men när jag efter en stund dansade med en karl, som själv har en Saab 9-5 och som t o m jobbar i en Saab-verkstad, så blev jag lite lugnare. 
- Om inte oljelampan lyser eller tempmätaren åker upp eller ner så är det ju bara att köra så länge bilen går, sa han. 
- Okey då, sa jag. Och ju närmare Luleå jag kommer, desto bättre är det för min f d man som skall bogsera oss.
Då skrattade han stort och sa:
- Jaha, och det gör han så gärna bara för att han har fått vara gift med dig, förstår jag!
Nu tror jag mer att det handlar om att han inte vill att hans barns mor skall stå på E 4:an mitt i natten, men det var väl ändå en fin komplimang. Tror jag... 

Några fina ord om Sannex då... Och dem finns det onekligen gott om. Alla ÄLSKAR Sannex! Den annars så allvarliga skelleftepubliken applåderade livligt efter varje låt och det var en fantastiskt härlig stämning. De spelar så otroligt bra DANSBANDSmusik, med allt vad det innebär, och de hemfaller aldrig åt något Radio Rix-skval. De drar den där åldersblandade publiken som jag tycker är den optimala, och det misstänker jag har en del att göra med deras charm och relativa ungdom.

Trots att parken igår besöktes av ett tämligen stort antal unga människor som buggade och dansade märklig foxtrot, så förekom det inte en ryggsäck eller vattenflaska så långt ögat nådde! Om det beror på att Skellefteå Dansklubb har fostrat sina dansare till lite hyfs och vett, eller om arrangören helt enkelt inte tillåter att ryggsäckar, ytterkläder och medhavda vattenflaskor kantar väggar och "pryder" bord, högtalare och andra plana ytor, vet jag inte. Men med detta kändes det mycket trevligare än i Piteå, där alltför många inte har begripit att en danskväll bör vara en festkväll och inte ett rejält motionspass.

Mats, för att ta ett exempel, har alltid med sig minst en extra skjorta och denna lämnar han in i garderoben och hämtar när han tycker att han behöver byta. Och vatten dricker han vid "vattenhålet", något som faktiskt finns på alla dansställen häruppe. T o m på nattklubben Cleo. Och eget fika tar man ju själklart inte med sig in på ett ställe som har servering, men det borde väl ändå vara självklart för alla normalbegåvade individer. Eller...?

Och hemfärden gick bra. I makligt takt rullade vi ända hem till Luleå. Visserligen med lite märkliga utfall, särskilt i nerförslut, men hem kom vi. Och Janne har lovat att bogsera mig till Bilprovningen på fredag morgon klockan 7.20. Ha ha...

Malin och Katarina hade precis bakat en kladdkaka när jag framåt gryningen klev in genom dörren och det var ju välbehövligt, eftersom jag i hastigheten glömt att äta middag. Så där satt vi och hade det trevligt i någon timme innan vi insåg att vi nog borde sova lite också.



Ute är det vackert och inne börjar det bli ordning. Imorgon är det äntligen måndag!