På onsdag morgon ringde Frida strax före nio och upplyste mig uppgivet om att bussen in till stan gick tio över nio och att hon inte hade några kontanter. Inte ens den tia som bussen kostar. Och hos hennes pappa finns det ingen hushållskassa, ingen spargris och ingen myntsamling att nalla ifrån. Eftersom jag var ledig så lät jag min soliga sida titta fram.
- Det är lugnt, Frida! Jag skjutsar dig! Ska bara ringa igång motorvärmare så den hinner gå en stund!
Och så gjorde jag det. Efter sju minuter ringde tösen upp igen och sa:
- Mamma. Du har ingen bil.
Och det hade hon faktiskt rätt i för den hade jag tagit till Piteå kvällen innan och lämnat den hos en vänlig själ som skulle utreda varför det låter KLONK KLONK KLONK när jag vrider på ratten. Samt åtgärda den förbaskade parkeringsbromsen som är anledningen till att jag än en gång måste besöka Bilprovningen. Så nu undrar jag om mitt ibland helt värdelösa minne är en konsekvens av stress eller om jag helt enkelt börjar bli gammal.

I lördags åkte vi till Skellefteå och dansade till Zekes. Jag hade nog trott att det skulle vara mer folk, och att det skulle stå åtminstone några trånande tonårsflickor framför scenen, men icke. Det var som vilken danskväll som helst, men eftersom den ägde rum i Skellefteå så var den givetvis helt fantastiskt jättekul! Sällan har jag hört ett så nybildat band spela så bra! Alldeles förträfflig och varierad repertoar, allt i dansvänligt tempo. Om jag inte är helt ute och cyklar så spelade de endast en låt två gånger, Aj aj aj, och detta eftersom de gjorde ett extranummer. Lite skillnad mot ett av de band som i fjol hade en framskjutande placering i Dansbandskampen som, åtminstone då, körde samma repertoar före och efter paus...

Men givetvis dansade jag väl med någon sjuk karl för nu har jag varit förkyld hela veckan. Och jag som inte har varit krasslig på ååååår!

I måndags flög fan i mig och jag tömde återstående flyttkartonger. I onsdags gjorde jag i ordning vardagsrummet och Björns rum och särskilt det senare blev jättefint. Men eftersom jag lider av det s k Blåa bunken-syndromet så fick jag hela tiden säga "Nej, nej, Boel. Nu låter du bli cd-skivorna." till mig själv. Annars hade jag blivit sittande i en hög med osorterade skivor. Det är ett projekt som jag skjuter på framtiden. Att sortera skivor, alltså. Jag tänker mig kategorierna dansband, klassiskt och övrigt med underkategorierna SAMLINGSSKIVOR. Jag kan knappt bärga mig...

Familjens yngste medlem, snart 15 år, ryms med lite god vilja fortfarande i en flyttkartong.

Igår kom Thomas upp och hade Kindbergs på Cleo. Det var kul att träffa honom, för det har jag inte gjort sedan jag var ner till Strängnäs i början av december, och det var kul att höra Kindbergs, som ju är ett kolossalt kompetent och roligt band att dansa till. Det var också kul att träffa de utflyttade norrbottningarna Ethel och Roland, som var på besök. Att se dem på Cleo gav mig flashbacks till förr i tiden, då torsdags-Cleo var ett incitament i Luleås nöjesliv. Och det är det på god väg att bli igen, tack vare Thomas.

Jag har, by the way, fått ett nytt jobb! Från och med den 22 februari skall jag sprida ljus och glädje (Ok, lite bitterhet också) på säkerhetsföretaget G4S i Boden. Heltid, månadslön, pendling sju mil tur och retur dagligen, men fy tusan vad kul det ska bli! Så idag har jag sagt upp mig från mitt arbete som butiksbiträde i tygbutiken, ett arbete som jag i och för sig trivs alldeles förträffligt med, men som jag dessvärre inte kan försörja mig och min familj på. Och eftersom jag är en smula rastlös till min natur så är det läge att byta jobb nu. Det är dessutom i elfte timmen eftersom jag inte kommer att bli yngre än så här och åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden är ett långt större problem än diskrimineringen av utlandsfödda och andra generationens invandrare. 

Imorgon är jag ledig och skall för första gången på evigheter lösa melodikrysset! Sedan skall jag sy, därefter syr jag nog lite till innan jag kokar palt. Efter middagen kan det hända att jag fortsätter sy litegrann.