Det här blev en dag som började på det mest mardrömslika sätt man kan tänka sig i ett välfärdssamhälle. För första gången sedan januari 1979 FÖRSOV jag mig!! Ja, inte så våldsamt som min kollega, som vaknade kvart över tio, två timmar och en kvart efter att han skulle börjat jobba, utan mer humana fem i sju. Det värsta är att jag inte riktigt fattade vad klockan var utan skulle precis slänga mig i duschen när Malin frågade:
- Börjar du senare idag, eller...?
- Nä, sa jag. Jag blir hämtad typ tjugo över sju.
- Men klockan är ju fem i! fortsatte hon.
Och när jag stirrat på köksklockan i åtminstone 30 sekunder insåg jag att hon hade rätt. Jag fick således slänga på mig kläderna i en hast, borsta tänderna och trycka ner matbacken i handväskan medan Malin bredde två mackor, vilka jag för övrigt givetvis glömde ta med mig när jag rusade iväg.

För att inte utgöra en fara för mig själv och min omgivning bör jag äta på morgonen, så därför gick jag lös på min kollega Marias hårdbrödmackor och långsamt kände jag livsandarna vakna till liv. Då kom nästa jävelskap. En annan kollega vände sig mot mig och sa:
- Du har ju varit på xxx-utbildning, eller hur? X vill ha en blabla och en blablabla till en xxx. Jag cc:ar honom till dig.
Då höll jag jäklar i min låda på att bryta ihop på riktigt. Febrilt började jag söka i mina dokument efter vad som efterfrågades och blev så vansinnigt uppgiven att jag faktiskt nästan kände hur tårarna steg i ögonen och jag var en halv minut från att istället skriva en avskedsansökan. 

Nå, jag tror att det löste sig när min arbetsledare ringde en annan, semestrande, kollega för sen blev allt som vanligt.

I tisdags åkte vi förbi Biltema, den enda butik på Storheden som jag kan gå in i utan att känna vansinnet komma krypande uppför ryggraden rätt in i mitt medvetande. Köpte ett skitsnyggt batteri som, när det senare hamnade på plats, visade sig vara i ett helt suveränt skick. Tusen spänn fattigare blev jag dock så hade jag fått välja hade jag föredragit denna utgift någon annan månad en denna...


Ännu några timmar kvar av dagen och dessa skall jag ägna åt att skrapa två trisslotter samt äta lite julkorv med mos och starksenap. Sedan är det bäst att lägga sig, antingen i sängen eller badet, det får jag avgöra då. Kanske det första är att föredra eftersom jag vill läsa ut min bok, Pappersväggar av John Ajvide Lindqvist. Bra något så fruktansvärt! Och nu längtar jag väldigt väldigt mycket efter Katarina, som har nästan en vecka kvar i London.