Hockey enligt Boella (reviderat 20110516)

Sist jag var på hockey hette hemmalaget Groko. Luleå Hockeyförening bildades 1977, men bytte inte namn förrän 1979.

Så igår kväll ville det sig inte bättre än att jag plötsligt fann mig sittande på läktaren i Coop Arena där mötet mellan Luleå Hockey och AIK skulle äga rum. Och det är klart att det hade hänt en massa sedan jag var där på hockey sist. Framförallt så var stolarna bekvämare. Å andra sidan var det första gången jag SATT på hockey...



Först var isen blank och fin med stjärnor på. Så åkte gubbarna in och körde runt litegrann, utan hjälmar, och Jan Sandström fick blommor för han var den sjunde spelaren i laget som var uppe i femhundra matcher. Ja, och så kom det andra laget in och åkte runt lite de också och hejaklacken sjöng och klappade.



Därefter började själva matchen. Det fanns ju väldigt mycket att titta på, men jag förstod ju att det var pucken som jag skulle fokusera på. Ändå kunde jag inte låta bli att göra vissa observationer. Det är t ex väldigt många män som går på hockey. Män i svarta jackor.  Och reservmålvakterna måste stå och glo hela matchen för de kan inte böja benen. Åtminstone tror jag det.


De vita gubbarna är AIK...

Första perioden blev mållös. I andra perioden gjorde först AIK ett mål och sex minuter senare kvitterade Luleå. Tack och lov. Tredje perioden blev också mållös men matchen förlängdes och då gjorde Luleå 2 - 1. Pust. Det var ju en väldig tur att de vann, när jag nu för en gångs skull var på plats.


...och de svarta är Luleå Hockey!

Eftersom det var så himla länge sen så visste jag inte riktigt hur jag skulle bete mig, men det löste sig på bästa sätt när autopiloten slog till. Man klappar när alla andra klappar, man buar när de andra buar, man skriker NEEEEEJ  samtidigt som alla andra och så där håller det på. Jag gjorde den fasansfulla upptäckten att mitt ordförråd var starkt decimerat under en stundJag åkallade till exempel SATAN typ tre gånger i minuten. Vad det får för konsekvenser i framtiden vet jag inte.

Ja, som jag berättade så blev det förlängning och det var i denna som Luleå gjorde det avgörande målet. Då hände det som jag bara trodde hände på bio, nämligen att folk reste sig upp och rusade mot utgångarna. Jag ville ju stanna kvar och titta på när de tog i hand och tackade varandra, eller vad det är de gör, de båda lagen. De kanske blänger på varandra och säger "Fuck you", vad vet jag? Så medan jag långsamt knäppte min kofta sneglade jag ner på rinken och hann i alla fall se litegrann.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att Luleå Hockey var bäst på alla sätt. Inte nog med att de vann, de slogs minst också. AIK hade massor av utvisningar medan Luleå inte hade en enda. Jag kan nog tänka mig att gå på fler matcher. Den sjätte januari sjunger Streaplers nationalsången när Luleå spelar hemma mot hmmm... ett annat lag och då måste jag givetvis vara där.

För övrigt har det varit fredag hela dagen och nu är det kväll. Eftersom det bara är skit på de få kanaler jag har (Nobelfest och Idolfinal) så tittar jag på pilotavsnittet av Twin Peaks, den bästa serien ever, för vilken gång i ordningen vet jag inte. Imorgon blir det konsert med Malin och firmafest på kvällen. Jag vet redan nu vad jag ska göra på söndag. Vila, vila lite mer och till sist - vila ordentligt.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0