Vardagsskojigheter

Ibland skrattar man åt helt obegripliga saker. När jag kör över Torpgärdan i Boden för att komma till mitt arbete, så passerar jag ett enormt gupp i vägbanan. Det gungar till något alldeles kolossalt i bilen och killas i magen som när man åker karusell. Ännu mer gungar det till på hemvägen och det är då, efter arbetsdagens slut, som vi alla tre brister ut i ett unisont gapskratt som inte avtar förrän vi når väg 97. En utomstående betraktare skulle antagligen tro att vi var helt skruvade, men nu har vi aldrig någon utomstående med oss och därför fortsätter vi att skratta hämningslöst. Bara för att det är så roligt.

En dag när vi åkte hem så ringde Jennys kille. När de hade pratat en stund sa Jenny:
- Men hörrudu. Var är du egentligen? Det låter som om du sitter i trappen och pratar när du ringer från ditt SÅ KALLADE kontor. HAR du något kontor egentligen? Eller sitter du i trappen och ringer?
Jag vet inte hur glad han blev av att bli ifrågasatt, men de är fortfarande tillsammans och det LÄT väldigt roligt.

Jag ringde till Cattis förra veckan i ett ärende och hon passade på att fråga mig vad jag skulle äta på Hildings i Vemdalen. Jag hade ju kollat menyn på nätet så jag sade:
- Jag tar lammköttet.
Cattis brast ut i gapskratt och sedan sa hon:
- Du, jag beställer fjälltoast till dig också. Det där lammköttet får du ordna på egen hand efteråt.

Ja, så skojigt kan man ha det trots att man befinner sig mitt i vardagen. Jag önskar att alla får skratta åtminstone någon gång per vecka. För det är faktiskt himla kul.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0