Mina tankar går osökt till Monty Python-sketchen där en samling välbesuttna herrar försöker överträffa varandra i eländig uppväxt. Ja, ni vet: "Jag växte upp tillsammans med fjorton syskon i en skokartong i rännstenen på den och den gatan". Så här ser nämligen mitt hem ut just nu:

Skyliften skymmer min lägenhet, men den ser ut som lägenheten under. Inga väggar...
Men i min tillfälliga bostad är det varmt och gott. Den ligger fint mot ett skogsområde och det hugger lite i hjärtat när jag tänker på att vi faktiskt bara skall bo här till jul. Det är rogivande att se när träden vajar utanför fönstret. Från min lägenhet ser vi bara hus...

Jag har inte sytt en decimeter på hela hösten. Det är något knas med min overlock, nålinfästningen vrider sig under sömnad och om man inte ser upp kör man av högra nålen stup i kvarten. Ytterst irriterande. Maskinen är en gammal Mammylock och jag har inte tänkt kosta på den någon reparation så nu när jag bytt minst fem nålar har jag börjat ha en tång bredvid maskinen så att jag kan vrida till själva grejen som nålarna sitter fast i, när jag ser att den börjar vrida sig.

Jag sydde alltså i helgen. Under lördagskvällen svängde jag ihop en typ träningsoverallsjacka till Björn i en underbart mjuk långhårig fleece. Ingen avancerad modell, men jag sydde tre encentimeters satinband på vardera ärmen, bara så att den inte skulle se så "fleecig" ut. Varm är den i alla fall och jag hoppas han kommer att använda den.

Jag måste verkligen investera i en bättre kamera...
Imorgon jobbar jag en plågsamt lång dag, tyvärr. Jag skulle behöva vara hemma och packa inför Vemdalsresan som jag har för avsikt att påbörja klockan 7 på torsdag morgon. Den tar i alla fall tio timmar.