-Men oj, oj, oj, hur är det med dig? frågade en kund i lördags. En äldre kvinna som jag normalt kommer mycket bra överens med. Stamkund, alltså.
Jag skulle just svara:
-Jodå, nog är det bra! Lite trött, kanske. Ni är ju så många... Ha ha ha.
när kunden bredvid (också hon stammis, vi har många sådana) bräkte något om att hon just skulle säga att jag såg så himla trött och sliten ut.
Ja, tack så mycket. Hon tog ju i ordentligt också. "Trött OCH sliten"! Man kliver upp i den arla morgonstunden, duschar, grejar med håret i all oändlighet, smetar in sig med krämer och toppar med en lagom make up men vad har man för det?
- Vad trött du ser ut!
 
På kvällen blev jag uppbjuden av en karl som skrattade och sa:
-Jaha, du kör inte ikväll förstår jag.
-Johodå, nog gör jag det. Mellan Luleå och Piteå, sen har jag fått åka till Skellefteå (en resa som f ö ägnades åt sömn båda vägarna) men jag har ju bilen i Piteå så jag kör ju sen inatt igen.
-På så sätt. Ja, jag tyckte bara du såg rätt dragen ut...
Jag förklarade att det möjligen kunde vara mina irriterade ögon som gjorde att jag såg ut som om jag var klapp kanon. Jag har ju faktiskt fortfarande en slang i det ena ögats tårkanaler. (Så äckligt det låter...)

Men inte var det nog med det. Idag - måndag - har ytterligare en kund haft det dåliga omdömet att påpeka att jag ser trött och sliten ut. Åt henne knöt jag näven och såg arg ut (försökte i alla fall) medan min kollega upplyste henne om att det vore bättre om hon sa att jag var fin i håret.

Och det är precis vad jag tycker att folk skall göra. Jag tycker nämligen inte att jag har någon skyldighet att redovisa varför jag ser trött ut (jobbat asmycket, flyttat åt gamla mamma, hämtat barn på krogen mitt i natten o osv). Jag kan ju ha svarta ringar under ögonen för att jag
1. har vakat över en sjuk vän/släkting.
2. har så ont i ryggen/höften/axeln att jag inte kan sova
3. bekymrar mig över barnens framtid
4. har existentiell ångest
5. faktiskt inte är 32 längre
6. inte vet vad jag ska ha på mig i Strängnäs
7. undrar i vilken flyttkartong jag har den lila kokta ullen
8. helt enkelt har tunn hud runt ögonen
Men det spelar ingen roll, för mina kunder är inte mina vänninor och de ska inte bry sig, även om det är i all välmening de frågar. Ponera att jag just mist någon närstående (som min kollega har gjort i höst) och en kund tycker att jag ser härjad ut. Då torde sammanbrottet vara nära... Det är ju roligare om någon säger något positivt istället.

Barnslig och bitter? Absolut!

Två dagar till, sedan är jag LEEEEDIG! Det är inte utan att jag ser fram emot det.