Dance while the music still goes on

Jag stannade hemma och sparade därmed 160 spänn! Plus soppapengar! "Var fan var du igår?" undrade Kent när han ringde, på väg till Skellefteå. Men han var mycket förstående. Det var ju så många andra där!

Till Skellefteå åkte jag dock, och det var ju bra. För vill man dansa med karlar som kan, och till en orkester som uteslutande spelar dansvänlig musik, då är Skellefteå Folkets Park och Drifters en nära nog oslagbar kombination. Och visst var det kul att dansa men kuligast var det i alla fall att träffa Drifters. Det har faktiskt gått fyra månader sedan vi tog ett tårdrypande farväl och undrade hur vi skulle kunna leva utan varandra ända fram till maj. Men det har ju gått jättebra, även om de såg lite tärda ut allihop.

Mattias hade fått gråa hår... 

Ronny var sig lik...

...och Stellan var lika glad som vanligt.

Kent visade upp sitt allra soligaste leende...

och Erica strålade som vanligt.
Enligt mitt förmenande finns det ingenting som är dåligt eller mindre bra med Drifters. De spelar ju inte riktigt den här Mats Blahds-, Claes Lövgrens- eller Jonas Näslund och Jive-mogna dansmusiken, men heller inte några moderna listhits, utan kör helt enkelt en egen grej, som just nu innefattar en del retrolåtar. Mycket bra, om ni frågar mig.

I Skellefteå tänder arrangören alla lampor han hittar knappar till, två sekunder efter att den sista tonen klingat ut. Jag skulle tro att det sker i all välmening då han besparar folk den fruktansvärda chock de annars kan drabbas av då det visar sig att snyggingen de drog med sig hem i själva verket var Gollum personifierad.

Snabbt som attan drog vi oss till de bakre regionerna där jag tog lite mått på Erica som jag behöver när jag skall sy ett par vinterklänningar till henne. Fast hon hade nog behövt en sådan redan igår. Det är kallt som tusan i parken. Bra ventilation, men man känner sig som Carola när man dansar förbi friskluftsintagen...

Alla mått är viktiga

Oj, så skoj!

Nu gäller det att inte slarva bort boken.
Det är ett långsiktigt projekt. Jag skall sy en toile (provklänning) som hon får prova i Malung. På den gör jag de ändringar som behövs och sedan är det bara att sy.
 
Det är skönt att vara ledig och i morse sov jag återigen ända fram till 12. Mycket praktiskt, då jag inte behövde äta någon frukost utan istället kunde gå rakt på lunchen. Sydde Olofs gardiner, satte fast öljetterna och pratade sedan med Ingrid i nära två timmar. Vi är VÄLDIGT bra på att prata i telefon, både hon och jag. En gång i världen vann Janne, min numera f d man, en tävling på sitt arbete tack vare mig och Ingrid. Alla gubbarna drog ut samtalslistor på sina hemtelefoner, och den som kunde uppvisa längsta samtalet vann. Vi hade då, vid något tillfälle, pratat i två timmar och fyrtiofem minuter! Det ni! Det är möjligt att jag minns fel, men jag tror att Janne var mycket stolt. Eller så skämdes han.


Kommentarer
Jessi

Hej gumman!



Såg att du haft en trevlig kväll ;) :)

Själv så låg man hemma utan röst och med en förkylning av de trista slaget så de var allt vackert bara att stanna hemma också :(.

Länge sen man var ut på dem nu så de hade vart så himla kul.. men men de kommer ju tillbaka snart igen :)



Hoppas allt e bra med dej!!



KRAM

2009-05-06 @ 00:54:07
URL: http://www.jessi-jessis.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0