Tuffa grabbarna ner på stan, i basketskor å fett

Ibland är allt bara så fruktansvärt. Här kommer man och går och plötsligt snavar man nästan över denna vämjeliga skylt. Den som har skrivit den har dock inte hemfallit åt särskrivningshelvetet. Tvärtom.

Hoppas de bakar bättre än de stavar.
Igår efter jobbet lade jag mig på soffan och tänkte mig bara en liten, liten sovstund. Döm om min förvåning när jag hör Malin säga:
- Klockan är tio nu, mamma. Hur länge ska du sova?
Och jag som precis skulle gå till receptionen på hotellet i Vemdalen eftersom jag var fly förbannad. Roger, Martin och jag hade nämligen fått den sunkigaste stugan i hela kommunen! Grabbarna lade beslag på ett av sovrummen medan jag skulle sova i allrummet, i ett slags spjälsäng för vuxna. Fast det var inga spjälor, utan jättehöga kanter, så jag förstod att jag förmodligen skulle få någon typ av klaustrofobiskt sammanbrott om jag lade mig i den. Vi delade dessutom denna slumbostad med ett ungt par som var i Vemdalen för att åka skidor. (Löjligt!) Killen var jättetatuerad och sprang omkring med bar överkropp och tjejen satt på rummet och skrek åt mig att vara tyst. Ja, jag skulle alltså precis gå och klaga när jag istället fick åka till Kvantum och köpa  mjölk. Men det var kanske lika bra.

Sedan jag skjutsat hem Malin åkte jag till Kulturens Hus, där jag numera tillbringar en väsentlig del av min vakna tid. För första gången i världshistorien dansades det på riktigt i huset och det var givetvis inga mindre än Ragges, denna kväll med Lennart Grahn, som stod för musiken.

Välkomnad av Thomas och Ann-Mari

Ragges med Lennart Grahn.
Jag blev kvar mycket längre än jag hade tänkt, vilket innebar att nattsömnen blev starkt reducerad. När klockan ringde strax före sju, så hade jag bara sovit knappt fem timmar och det fanns således mycket kvar att ge på sömnfronten.

Någon eftermiddagsvila var heller inte aktuell eftersom Janne och Ingrid varit hos Frida och tömt lägenheten. Vi har ju gemensam vårdnad av barnen vilket också tydligen innebär gemensamt ansvar för deras saker. Det var alltså bara att ta bilen och hämta köksbord, tusen stolar samt några kartonger. Jag fick därefter göra en snabb rockad för att överhuvudtaget få in något att grejerna i förrådet, så nu kör jag omkring med en bil fullastad med saker som skall kastas. Och återvinningen har ju stängt på söndagar.

Därefter kallade plikten återigen, och ikväll var det gruppen Calango som skulle recenseras. De spelar uteslutande brasiliansk populärmusik och detta i ungefär tre timmar, inklusive pauser. Men det var ruskigt bra och folk dansade även ikväll i Kulturens Hus.

Och man får väl utgå från att arrangören momsar 25 %, eller...?

Idag kom sommaren till Luleå och vi har haft 25 grader varmt. Fylking och Aschberg har varit här, och det har varit cruising hela dagen och kvällen.




23.30 var det här utsikten från Kulturens Hus. Mörkrädda Blekingebor har ingenting att rädas över vid eventuella besök i Norrbotten. I alla fall inte sommartid.

Slutligen en bild som jag fick av Anna.

En aningslös kvinna från norr...


Kommentarer
Ethel

Åh vad fint att se sommarljuset i Norra Hamnn, tänk vad vackert det är!

Vi har varit upp till Torsåker i helgen och där var det inte riktigt nermörkt heller, man kunde ana ljuset på himmelen. Härligt! Du såg riktigt nöjder ut där utanför GeKå's. Hälsn från danstoken i Lkpg

2009-05-31 @ 19:13:11


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0