Vi har vår i luften, var har ni er?

Åtta plus i Piteå när jag skjutsade Frida till skolan i morse. Men över kustområdet svepte dessvärre vindar så bistra att polarkylan vi hade för några veckor sedan framstod som rena blidvädret i jämförelse. Det faktum att asfalten tittar fram här och där, att solen faktiskt värmer och att det onekligen är vårdagjämning idag innebär rattmuff bort för min del. Eller rattmuff och rattmuff... Kupévärmare och motorvärmarsladd har förpassats till förrådet och de stackare som åker med mig ibland kan äntligen sträcka ut sina ben.

Så var det dags för långhelg igen. Denna vecka 4 i mitt arbetsschema, som är så ofantligt underbar. Tillbringade alltså natten hos Frida i Piteå och efter att ha skurat hennes lägenhet under förmiddagen åkte jag till Röda Korset och fyndade litegrann, bland annat ett par högskaftade gympaskor. De är identiska med ett par jag hade som tioåring och som Frida använt för ett par år sedan. De är alltså jättegamla, men helt oanvända. 30 pix!

Inte Converse, men godkända ändå, kanske tack vare åldern.
Naturligtvis hittade jag lite LP-skivor också. Jag har tidigare begränsat mina inköp till Streaplers, Flamingokvintetten, Max Fenders och Tonix. Ibland har jag dock inhandlat skivor med något annat band bara för att jag har dansat mycket till dem. Alexander (från Umeå), Per Lundgrens ( med Tony Ljungström, Black Jack och Torbjörn Eriksson, Jonas Näslund och Jive), Leif Bloms (undrar varför?) och Janders (med bokare-Backlund) är några exempel. Vikingarna och Ingmar Nordströms hoppar jag över, likaså Curt Haagers. Men jag har insett att också Jigs, Cool Candys och Schytts har spelat en betydande roll i mitt dansbandsliv så därför har jag börjat samla på mig lite skivor med dem också. Suck... Men det stannar inte där. Bäst jag stod där och bläddrade i backarna dök det upp ett par gamla Wizex-skivor och jag insåg att också de en gång hörde till mina favoriter. På just den här, Det är dej jag väntar på, från 1984, är det duktiga Lena Pålsson som sjunger.
  
Hennes hair-day måste ha varit förskräckligt bad eftersom hon istället för att ta av sig hatten och låta vinden leka med de blonda lockarna (som den fick göra i killarnas), resolut knöt fast den med sin sjal. På baksidan har de ställt sig i en källartrappa, men tre av grabbarna hann barrikadera sig innan Lena hann dit. Tack och lov ställde sig den mest förutseende av dem (han med kläder efter väder) bakom hennes rygg och utgjorde på så sätt ett levande vindskydd. Lena kunde således knyta upp sjalen under hakan och lägga den över axlarna, där den var menad att bäras.

Från Piteå körde jag direkt till Boden i syfte att fylla på mitt bord på Veckans Allehanda. Eftersom jag hyr bord för att bli av med saker som bara tar plats, försöker jag undvika att köpa med mig något därifrån, men ibland kan jag bara inte låta bli. Den här gången hittade jag två gamla blomkrukor för fem kronor styck.

Av den till höger har jag redan flera stycken, men ingen i den färgkombinationen.

I söndags, när jag fyllde bordet köpte jag en kokbok som Katarina tog med sig när hon åkte till Stockholm i tisdags.

Ja, så åkte Katarina tillbaka till huvudstaden efter inte ens en månad hemma. Naturligtvis fick hon jobb på Gröna Lund och även om hon inte börjar "på riktigt" förrän i slutet av april, så var hon tvungen att åka ner nu eftersom de har två utbildningsdagar med ett par veckors mellanrum. Den här gången var det mycket mycket sorgligare än den förra. Dels för att hon inte var så himla taggad själv, dels för att hon kommer att vara borta i ett halvår. Jag försökte verkligen att behärska mig, men när jag stod där på perrongen och tittade på henne där hon satt i kupén så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag har ju, som bekant, inga problem med tårproduktionen. Jag skulle väl äga miljoner om tårar var guld (ha ha), men dräneringen är det sämre ställt med. 

När tåget gått ville väl Janne muntra upp mig och föreslog en hamburgare på JV-grillen. Jag bestämde mig för en parisare med räksallad och starksenap som jag beordrade Malin att hämta så att jag fick sitta och gråta bakom en vägg. Så småningom lugnade jag ner mig såpass att vi kunde gå in på Kvantum på vägen hem. Där fick jag för mig att folk tittade, och särskilt en karl kunde nästan inte slita blicken från mig. Med mitt osvikliga självförtroende var jag fullkomligt övertygad om att han kollade in mig, alltså typ raggade, men när jag i bilen råkade se mitt ansikte i backspegeln förstod jag anledningen till hans glosjuka.

Så här såg jag ut. Ungefär. Fast blond.
Imorgon spelar Wizex i Sunderbyn och egentligen skulle det vara kul att lyssna på dem eftersom vi har bokat dem till en av Boden Alive-danserna i sommar, men eftersom det är lite månad kvar så här i slutet av pengarna så prioriterar jag mina utgifter och i dessa prioriteringar ingår inte att föda den arrangören. Kanske köper jag lite ölkorv och vindruvor istället.

Det var nämligen dagens middag. Bladspenat, rödlök, röda vindruvor, rostade pumpakärnor, västerbottensost, ölkorv och över allt detta ringlade jag lite tjock balsamvinäger. Till det åt vi nybakat bröd med vitlökssmör. Björn, som ätit hos pappa, blev väldigt avundsjuk så jag misstänker att det får bli en repris någon dag.   



Kommentarer
Anonym

Den middagen verkade faktiskt riktigt otrevlig. Bjud aldrig mig på den!

Och hallå där läraren; dels...men också. Dels och dels måste det vara, suck...

2009-03-21 @ 16:14:28
Boella

Det kan jag ju inte lova! Bjuder ofta anonyma typer på middag. Delsfelet åtgärdat. Tänkte faktiskt på det men tyckte inte att det var så noga när det var JAG som skrev det. Men det var det ju förstås.

2009-03-21 @ 17:06:39
Anna-Panna

Hörru Hörru. Det såg ju väldigt gott ut. Jag såg ut som Alice Cooper inatt när jag vaknade med rinnande ögon. Inte för att jag var ledsen utan för att jag pga av kvällens utsvävningar inte orkat tvätta bort sminket innan jag gick och la mig.

2009-03-22 @ 22:51:31
Anonym

Haha, fyndig rubrik!

2009-03-24 @ 21:44:29


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0