Right or wrong

Man kan ju inte sy byxor varje dag så därför gjorde jag inte det i torsdags. Men igår var det dags igen och eftersom jag hade kvar av det tunna jeanstyget så blev det ännu ett par harems, också detta par åt rätt håll. De blev mycket lyckade, om jag får säga det själv och iklädd mitt alster visade jag stolt upp mig hemma.
- Åh, har du satt dem bak och fram? undrade Katarina.
Hm... Jag gick in till Björn som tittade upp och undrade varför jag hade bakfickorna fram. Trots detta bakslag (haha) tog jag på mig dem när jag gick till jobbet i morse. Dessvärre hann Malin vakna och stiga upp.
- Snygga, sade hon. Men skall du inte vända på dem?
Ska inte en vanlig människa få ha bakfickor fram på sina byxor? Vem har förresten bestämt hur bakfickor skall se ut? Finns det något reglemente som föreskriver en särskild form på fickor beroende på placering?



Och jag som har gjort detaljer.... Ett B...

...och en röd dragkedja.
Igår var det kallt något så jäävulskt i den här landsänden. I Kiruna låg det snö på marken men här vid kusten var vi förskonade från detta elände. Dock blåste det ishavsvindar och jag blev på ett ruskigt dåligt humör. Här har man bara ben och så visar termometern åtta ynka grader! Eftersom jag var tidigt ute när jag skulle till jobbet, hann jag in på Lagerhaus, en butik som jag bara besökt en gång tidigare. Jag är inte så intresserad av att springa på stan, eftersom jag inte vill shoppa mer grejer. Jag har ju fullt upp med att avvyttra det jag redan har så varför bära hem mer? Jag hittade i alla fall något som troligen är en kökshandduk, men som hos mig får fungera som duk, samt matchande kaffeservetter. Jag ÄLSKAR kaffeservetter! Helst de där gammeldags med vågad kant. De här var dock av det rejälare slaget som man kan använda om man slabbat i sig en riktigt kladdig chokladkaka med glasyr till exempel.

När jag efter denna shoppingorgie skulle skynda mig till jobbet höll jag på att bli tagen av daga vid ett övergångsställe! Herr Gårman var röd osedvanligt länge och när en stadsjeep närmade sig och saktade in såpass att han nästan stod still, så tog jag för givet att han hade fått rött och gick. Då körde karlfan! Idiot! Jag blev ju förstås jätterädd och trippade snabbt över gatan, men egentligen hade jag velat springa ifatt bilen, slita upp dörren och strypa honom med slipsen. Fast jag visste ju inte om han hade slips på sig, så därför lät jag bli.

Jag har världens mest omtänksamma chef. Detta är mitt lördagsfika. Observera lakritsploppen!

Och idag har jag firat nationaldagen på jobbet, precis som så många andra har gjort. På MITT jobb alltså. Jag trodde ju i min enfald att folk skulle hålla sig borta från butikerna en dag som denna, men varför skulle de egentligen göra det? Eftersom jag var ensam så kokade jag kaffe som jag hällde på termos samt  bredde två mackor. Detta hade jag tänkt avnjuta inne på kontoret, någon gång under dagen, med dörren på glänt om nu någon händelsevis skulle få för sig att komma in och vilja handla något. Och det var det. Men det smakade gott efter stängningdags också. Vet ni förresten hur stort ett vanligt bord är?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0