Anna Cinderella

Jag börjar väl med att upplysa er, kära läsare, att detta är inlägg nummer 200 på denna blogg! Inte illa med tanke på att jag tämligen ofta har svårt att begränsa mig, d v s skriva kort och borde således kanske inte vara så produktiv. Men jag försvarar mina uppsatser med att jag ändå har ett hyfsat språk som flyter bra, samt att det ju helt och hållet är frivilligt att läsa.

Idag har jag i vanlig ordning bara hunnit en bråkdel av vad jag föresatt mig. Det gick visserligen ett par timmar i förmiddags då jag slappade i badkaret, men det känns verkligen som att jag behöver de där stunderna. Åtminstone intalar jag mig det. Som att vara på spa!

Jag har i alla fall sytt färdigt Annas klänning och den blev, om jag får säga det själv, fantastisk! Det blå sidenet var helt underbart att arbeta med och jag upptäckte under arbetets gång att det har en grön lyster som kommer sig av de gröna trådarna i varpen. Denna lyster anar man däremot bara i vissa sken.



Jag ville inte ha några maskinsydda stickningar så jag har sytt fast den här delen för hand, vilket man tyvärr ser på bilden. Jag tröstar mig med att det inte är lika synligt i verkligheten, särskilt inte när jag har strukit den.

Anna vill att kjolen skall stå ut, men inte för mycket, så jag har använt den mjuka finmaskiga tyllen som jag sytt fast enligt julgransprincipen d v s två lager där det undre är mer rynkat än det övre som går över alltihop. Tyllen är fastsydd på fodret så den hamnar mellan detta och klänningen. Särskilt bekvämt när man använder den hårda tyllen. Det här momentet tål dock ingen närmare granskning...

Att fålla en rundskuren kjol är ingenting man gör på en kafferast om man vill att det skall bli snyggt. Det kan lätt bli en kantig fåll, så för att undvika det drog jag in en rynktråd för att på så sätt böja in kanten mot avigan. Därefter strök jag fållens bredd, fyra centimeter, innan jag tråcklade fast den för hand. Fållade gjorde jag dock med maskinens fållsöm, som är nästan osynlig. Fållfix är inte att rekommendera på sådana här tyger då risken finns att fållen blir hård. Fodrets fåll var jag inte lika noga med fast den var mycket kortare eftersom jag inte gjorde det helt rundskuret utan endast halvskuret. Fålla hit och fålla dit.... Det blev många upprepningar!

Istället för att sy en fjälldragkedja, som ju inte kan gå ända upp till ärmhålets kant, så sydde jag givetvis en dold. Sådana lås fanns ju inte när mönstret tillverkades, så det är en liten modernisering kan man säga. Det blir ju dessutom lättare att komma i klänningen när den går att öppna helt.

Som vanligt kom jag in i andra andningen och passade på satt lägga upp de vita öljettlängder i linne som Frida haft i sin lägenhet och därefter svängde jag ihop tre kuddar, alla tre med dolda dragkedjor (jag ÄLSKAR dolda dragkedjor!) och sedan åkte jag och Katarina ner till Janne där vi hängde upp gardinerna i Katarinas "nya" rum samt kollade hur kuddarna matchade fondväggen.
 
Och nu MÅSTE jag gå och lägga mig! Det är ju måndag imorgon!


Kommentarer
Anna

Underbara Boel. Du är fantastisk.

2009-06-15 @ 09:43:29
URL: http://mermusik.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0