A tribute to Streaplers 2

Som av en händelse besökte Streaplers Sveriges Radio på onsdagsförmiddagen då de under en timmes tid pratade lite och spelade mycket och bra. Några instrument bara och alltihop lät helt enkelt suveränt! Ja, och så tvingades programledaren Thomas att sjunga sin favoritlåt Hälften så kär,  förmodligen till radiolyssnarnas men absolut till orkesterns stora förtjusning. Redan när jag klev upp på morgonen lade sig mina nerver utanpå kroppen och varje gång de nämnde Kanislogen under programmet så travade hjärtat upp i dubbel hastighet. Men alla har vi våra metoder när vi söker spännning i livet!

Hälften så kär på begäran, dock under soundcheck. Alla blev glada...
Efter att ha gått omkring som ett neurotiskt vrak i flera veckor vände nu min sinnesstämning och jag kände mig plötsligt hög. Allt var perfekt - vädret, golvet, publiken och framförallt Streaplers.

En glad arrangörska! Sterling Nilsson tog bilden!

När alltihop var över så rafsade jag bara ihop det viktigaste och så åkte vi mot Luleå eftersom Thomas först skulle sända på morgonen, sedan packa i en rasande fart innan han slutligen (äntligen?) skulle åka hem till Blekinge. När vi kom hem tänkte jag att jag skulle ta mig en jäkel och slappna av litegrann, så jag försökte med snapsen men det gick inte så bra. 

Ganska äckligt att dra i sig sådär, men det blev onekligen en unik bild.

Sedan jag på torsdagseftermiddagen skjutsat honom till Kallax och på tillbakavägen blivit prejad av en skäggig gubbjävel i en gammal Citroên (jag både tutade och visade finger åt honom och det kändes väldigt bra) så hämtade jag upp Katarina som följde mig till Älvsbyn.

Den fullsatta parkeringen var ett minne blott...

En Opel Omega är större än en Saab 95, men med lite god vilja kan man svära in en hel del.

Om dansband skulle vara hamburgare skulle Streaplers (och några band till) vara från Max. Där grillar man inte hamburgaren förrän den är beställd, därav dess goda karakteristiska smak. På Mc Donalds steker man upp ett gäng i förväg som man sedan slabbar in i brödet när beställningen kommer. Det duger att äta, men blir ändå aldrig samma upplevelse som en nygrillad Maxburgare. Begrep ni det där?


Kommentarer
Ethel

Har nu suttit och läst ALLT om tiden som passerat sen du skrev för en vecka sedan, du har verkligen haft det "hett" kring dig - det verkar som att allt sker på en o samma gång. Kul att det gick så bra på Kanis. Härligt att se bilder och läsa om sommaraktiviteterna "hemöver". Ha en bra sommar fortsättningsvis!

2009-07-05 @ 19:32:05
vifsla

Tro vilket dansband som är en 150grammare med allting på stekt av MEJ!!

Det bandet skulle banne mej få kämpa som bara den.

2009-07-11 @ 17:52:52
URL: http://www.vifsla.blogspot.com


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0