Det är möjligt att jag drabbats av ytterligare en åkomma som är ett tecken på stigande ålder, trots mina späda år, men det är väl onekligen oftast på äldre människor som man kan se tårar rinna utmed kinderna utan att de egentligen gråter? Nu är det tredje vintern jag går omkring med vattniga ögon, och denna tredje är den värsta någonsin. Jag kan inte ens besöka frukt- och grönsaksavdelningen på Kvantum utan att tårarna börjar rinna. Det är liksom ingen hejd på dem. 

När jag går till jobbet hinner jag bara runt knuten så är det ajöss med dagens foundation och rouge. Åtminstone delvis, eftersom mina tårar plöjer djupa fåror i min omsorgsfullt lagda make up. Och apropå fåror så torkar den salta tårvätskan ut huden under ögonen vilket medför en förhöjd risk för påsar och rynkor. Jag förbrukar således en hel del fuktighetsbevarande ansiktskräm. Because I´m worth it.

Väl framme på jobbet fortsätter tårarna att rinna tills det är dags att gå hem. I stort sett.  

På detta problem finns det dock en lösning, och det är jag glad för eftersom det här på jorden finns så många mycket, mycket större problem som inte har någon lösning. Man kan låta operera in ett pyttelitet rör i vardera tårkanalen som får sitta i ett halvår innan man tar ut det och - VIPS! - har tårkanalerna blivit så vida att de kan forsla bort den besvärande tårvätskan. Bra, va?