Don´t know when I´ll be back again

Ja, så har den första ungen lämnat boet. Jag räknar förstås inte Frida eftersom hon bor i Piteå, ett stenkast bort, och faktiskt är hemma någon gång emellanåt. Men egentligen var ju hon först...

Ok, så har den andra ungen lämnat boet. Tåget gick kl 20.03 igår kväll och jag befarade ett scenario med mig själv i huvudrollen, springande efter rälsen med tårarna rinnande utmed kinderna alltmedan jag vrålade:
- Nej, nej! Du får inte lämna mig!!
Sedan skulle jag sjunka ihop i en hög och gråta som om hjärtat skulle brista.

Inget av detta inträffade, vilket troligtvis var en himla tur. Det tycker nog i alla fall Malin och Björn, som båda var med vid avvinkningen. Antingen har jag inte fattat att hon åkt, eller också är jag precis så sansad och balanserad som jag själv tror att jag är. Det känns så roligt att hon får göra något annorlunda att jag enbart gläds med henne.

Robbin och Katarina kontrollerar biljetterna

Imorgon är det min tur att åka söderut, då jag skall till Frida och sova över. Har sytt henne en mysrock i svart velour, eftersom hon har så kallt i lägenheten. Hoppas bara att den faller damen på läppen, annars kan nog hända att jag blir lite ledsen.


Jag blir kvar i Piteå under dagen och tar sedan med mig ungen till Luleå så att hon får andas lite frisk luft. Det blir lite bråttom eftersom jag skall besiktiga om min bil, och det måste man göra före 15... Vad de ska bli glada, grabbarna, när jag dyker upp med min Saab igen!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0