Every time I feel the spirit

Jag gör stora framsteg framför datorn. Ikväll har jag lyckats scanna in en bild. Och inte nog med det! Jag klarade också av att lägga in en text! På BILDEN!! Se bara!

Och då kan jag ju lika gärna berätta varför jag sitter där bredvid Gunde Svan en kulen vinterdag i IOGT:s lokal i samma hus som SE-banken i Luleå. Året var 1984 och i Måttsund - en by strax söder om stan - ägde SM i längdskidor rum. Gunde var på topp och sopade banan med sina konkurrenter. Hans största supporter var nog hans mamma, som fanns vid hans sida den här dagen, men även hans flickvän Marie (som senare blev hans hustru) hängde med upp till Norrbotten. Det är troligt att också hon tävlade i SM men där är jag inte så himla påläst. Heller.

Gunde hade aldrig rökt och aldrig druckit alkohol, så därför ville IOGT hylla honom på bästa sätt, och det var genom att trycka ner honom och mamman i var sin fåtölj framför Luleå Godtemplarkör (som ni sett på bild i inlägget Great day). Där stod alltså en stor kör och sjöng några negro spirituals för stackars Gunde och mamma Gunnel och möjligen någon farbror som representerade föreningen. Det var - som när Thomas brukar beskriva jazzkonserter - tveklöst fler på scenen än i publiken. När vi hade sjungit färdigt plockade någon ner en tavla från en vägg och skänkte till Gunde och sedan gick vi, av okänd anledning, in i ett angränsande rum och det var då jag lät en av altarna föreviga mig bredvid världens mest framgångsrike skidåkare.

Genom fönstret kan man skymta ett pittoreskt litet trähus, en del av ett helt kvarter som sedermera jämnades med marken för att ge plats åt ett hus som innehåller både bostäder, bank och Berlins damekipering.

Som en avslutande parentes ber jag er lägga märke till min Tabita-look (håret) som någon vecka efter den här sammankomsten till hälften färgades svart. Därefter var skillnaden mellan mig och en ekorre knappt märkbar. Tröjan hade jag stickat av restgarner. Den har jag fortfarande kvar, och jag tycker den är väldigt vacker. När jag var ute bar jag en ljusgrå täckväst över, också den egentillverkad, och jag tyckte jag var snyggast i stan. Så var det på den tiden!

 


Kommentarer
Lunkan

Alltså, TACK! du är helt fantastisk, skrattar mig fri från min förkylning!

2009-02-21 @ 17:44:24
Anna

Gillar håret! Kolla in Thomas webbsida och blogg nu på www.thomasdeutgen.se. Kram syflickan

2009-02-23 @ 14:57:37


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Boellas

Blond, bitter och besserwisser

RSS 2.0