Kanske har jag varit lite lat, precis som Anna säger, men till mitt försvar vill jag säga att jag förra veckan jobbade 9-18.15 VARJE DAG och att jag på torsdagen träffade på århundradets drake, som sög nästan all must ur mig när hon lät ett helt livs samlade bitterhet förstöra min dag.

På fredag kväll hämtade jag Thomas på logen och fick då äran att som enda kvinna någonsin smyga in bakvägen och dricka ett glas cola i glada frackklädda herrars lag. En stor ära. Det spred sig snabbt att en kvinna befanns sig i lokalerna, varför fler och fler herrar gjorde sig ett ärende in i hörnet av matsalen där jag satt gömd bakom en man med många utmärkelser på sitt bröst.

På lördag tog vi farväl av vår vän under en ljus och fin ceremoni. Men självklart var det otroligt tungt och jag har nog ännu inte förstått det riktigt. På kvällen blev vi bjudna på middag på Corsica av hennes man. Det kändes jätteskönt att få sitta ner i den avslappnande miljön och prata. Det blev en minnesvärd stund.

Sedan drog jag och Thomas vidare mot Skellefteå och Bhonus, men den omtumlande dagen gjorde att tröttheten tog överhanden och kvällen blev bara "sådär", trots att Bhonus är ett av mina absoluta favoritband. Det var i alla fall jättekul att träffa dem alla igen. De spelar ju inte alltför ofta häruppe. Extra roligt var det ju förstås att träffa Marcus Fernholm, deras nye keyboardist, som spelade i Jive förut. Han är en riktig scenkille som har en enorm utstrålning. Marcus har sitt instrument placerat mitt på scenen med sidan mot publiken, vilket innebär att Jerry Lee-känslan blir påtaglig. Han får på så sätt en helt annan möjlighet att "spela ut" mot publiken, vilket bara är positivt. Genom Marcus har Bhonus fått ännu en sångare och det är ju inte fel, även om jag tycker att Magnus, med sin ljusa, starka och smått desperata röst, är helt outstanding.

Han är kanske lite lat...

Men Magnus och de andra tar det också lite lugnt ibland...

Förutom att Bhonus är något i hästväg bra, så klär de sig också väldigt snyggt. Särskilt Magnus och Hans bär väldigt välgenomtänkta kreationer. Hans har en läcker stil med pennbyxor och "urväxt" kavaj. Lite 60-tal (Beatles), eller Gessel-stuk, kan man kanske säga. Han passar i alla fall väldigt bra i den stilen. Uffe hade jätteläckra storrutiga byxor, som tyvärr inte syntes så bra där han satt bakom trummorna. Å andra sidan är det kanske inte så många som noterar orkestrarnas klädval på samma, smått sjuka, sätt som jag... Det är bara när de har trasiga jeans (Kindbergs) som röster höjs. Och då lär det inte vara några positiva tongångar.... Men det är DERAS stil och passar dem alldeles utmärkt, tycker jag.

Jag har i alla fall skapat en smula. Först sydde jag en klänning i mönstrad chiffong och så har jag sytt en svart pingvinärmad klänning i svart viskostrikå. Jag är mycket nöjd med båda.

Svart sammetsband under bysten.

Så har jag sytt en svart anorak med röda stickningar och detaljer. Björn är mycket nöjd, och det är ju roligt att kunna sy åt sin snart 14-årige kille. Om inte annat sparar jag ju väldigt mycket pengar på det. Killar vill gärna ha märkeskläder och Björn är inget undantag, men hemsytt går också bra. Lägg märke till hur jackan matchar skorna.

Nu rusar tiden iväg och jag måste hinna ner och hämta upp tvätten innan jag går till jobbet. Imorgon bitti åker jag till Vemdalen på orkesterforum, något som jag verkligen ser fram emot!