Just det! På lördag är det äntligen dags igen! Drifters i Skellefteå. Jag försöker att inte tänka på det så mycket för det är lätt hänt att förväntningarna blir lite för höga. Men fy tusan vad kul det ska bli!!! 
                                                         
Med Karen Carpenters ljuva stämma i hörlurarna känns morgonpromenaden till jobbet alltid något lättare, but as I walked the King`s Road hörde jag någon som vrålade bakom mig. There´s a kind of hush all over the world stämde inte med verkligheten, men jag vände mig inte om utan undrade why birds suddenly appear, every time you are near. Men det var ju dumt, eftersom det var min vän Eva som på sin promenad med Elvis (som numera är hund) försökte åkalla min uppmärksamhet. Men det fick jag inte klart för mig förrän ikväll när jag pratade med henne i telefon. Hon hade dessutom gjort ett tappert försök att springa ifatt mig.... Förlåt! Men vi ses nästa vecka!