Jag tror att det gick till på det här sättet:

Journalisterna på Expressen, alltså de som delar på vaktmästarens gamla rum i källaren, slog förtvivlat sina pannor blodiga mot den sträva betongväggen. I lördags hade Aftonbladet återigen hunnit publicera kvällens sexchock innan Dansbandskampens femte avsnitt ens var slut och Scotts och Larz Kristerz återigen utropats som segrare.
- Vi MÅSTE hitta något EGET! ropade Oscar Julander desperat Vi har skrivit om samma saker som Aftonbladet, men vi måste vara ENSAMMA om något!
Maria K Broman tänkte så det knakade. Så kom hon ihåg Thomas lilla klippdocka...
- Han säger ju att han är SÖT, men vi kan väl få det till att han säger FET?
Oscar ryckte uppgivet på axlarna.
- Okey då. Du får ta det. Jag har ju redan mitt namn på ett par ställen efter kvällens avsnitt.
 Och så blev det. Vem bryr sig om bankkriser, krig, gatuvåld, mord och andra trivialiteter när man kan få läsa ALLT om hur Thomas Deutgen viktmobbar Magnus Carlsson?

Personligen tycker jag att Maria K Broman först och främst skall be Thomas om ursäkt innan hon säger upp sig och börjar arbeta med något som hon är kvalificerad för.

Idag fyller min brors barnbarn (vilka gamla brorsor jag har!) ett helt år, så igår var det uppvaktning. Jag passade även på att gratulera gossens pappa som fyllde 30 den 18 maj. Till lille Alvin svängde jag ihop en mysig liten velourdress i olika blå och gröna nyanser medan pappan fick en sådan där Jamie Oliver-shaker som ser ut som en Barbapapa. Hans tvillingbror fick en likadan. I maj...

Två av mina brorssöner är alltså tvillingar. Enäggs till och med. Daniel, som inte är Alvins pappa, berättade hur glad Alvin hade blivit på fredagen när han kom på besök till min bror och hans Ulla, som var barnvakter. Lillpojken hade kastat sig i famnen på Daniel, kramat och lutat huvudet mot hans axel, tills han plötsligt insåg att det inte var hans pappa utan hans morbror. Lite småhemskt, tycker jag. De borde försöka vara lite mer olika så inte det stackars barnet tar fel igen. Det är ju inte särskilt svårt att föreställa sig vilka konsekvenser det kan bli av detta. Han kan växa upp till en man som bara vill lyssna på dansband! Om han klara sig någorlunda helskinnad, vill säga.

Söndagseftermiddagen ägnades åt en rockad i bostaden. Min 120 cm breda säng hamnade i Katarinas rum, medan hennes och Björns 90 centimeters precis gick att klämma in i min lilla vrå av vardagsrummet. Med Ikeas längsta sängben blev den så härligt pensionärshög, fast syftet ursprungligen var att underlätta eventuell dammsugning. Man måste ju onekligen krypa in under sängen för att komma åt överallt.

Nu återstår bara att sno en säng från Janne så att också Björn har någonstans att sova. Och vem som skall bära den uppför mina tre trappor har jag ingen aning om...