10 minusgrader ena dagen, regn och rusk och plusgrader dagen efter. Jag tog bussen hem efter jobbet eftersom jag inte ville ramla och bryta lårbenshalsen nu när jag skall bort. Vi hade veliga sena kunder i butiken, folk har stökat till värre än vanligt, de frågar dumma saker, blir arga för att vi inte skiter i kön och hjälper dem direkt o s v i all oändlighet nästan.

Men allt detta hade jag kunna fördra om det inte varit för min fruktansvärda hög med post som låg på köksbordet när jag kom hem. Nu var högen i sig kanske inte så hemsk, den bestod bara utav tre brev, men vilka brev sedan....! Ett var från Luleå Energi, lite drygt 1500 spänn. Nästa från min revisor, ca 1400 pix som han är väl värd och det tredje och sista var från den människa på Skatteverket som med något slags besatthet har bestämt sig för att granska mitt företag in i minsta verifikat. För en månad sedan ville hon ha kopia på de fem största utgifterna respektive inkomsterna. Det fick hon, men tror någon att hon nöjde sig med det? Nix, nu vill hon se ALLA verifikat! Min revisor fixar förstås allt detta, men naturligtvis inte gratis. Och på fredag skall jag börja laga min stackars tand. Hurra hurra... Någon som känner en miljonär som jag kan sätta klorna i...? Eller ännu hellre ett heltidsjobb med en lön man kan leva på...

Det blev inget upplyftande inlägg, jag vet, men försök glömma och läs gårdagens istället. Det är lite småkul...  

Själv har jag för avsikt att bryta ihop litegrann. Eller ordentligt. Jag kanske t o m gråter en skvätt. Det känns så. Men först måste jag gå ner i tvättstugan.